Mamman och de 12 trollungarna

Alla barn behöver en viss del uppmärksamhet, vissa mer än andra och på olika vis och det är ju helt normalt! MEN vad ska man göra om ett barn behöver oändligt med uppmärksamhet, gör allt för att få uppmärksamhet, bra eller dålig bara det är uppmärksamhet????

Försökte förklara för Jonna idag at vi ser och hör henne hela tiden och vet att hon finns, precis som att vi vet att hennes syskon finns och de i sin tur också vet att hon finns, för det är så att hon vill att alla ska se henne hela tiden, och speciellt hennes yngre syskon, hon följer efter dem som en svans och låter dem inte vara ifred... ska det normalt sett inte vara åt andra hållet??

Hon håller på ända tills man blir riktigt arg, då först fattar hon, eller reagerar med att bli leden i alla fall och förmodligen så slutar hon, i alla fall en stund.
Hon har inte alltid varit såhär utan det började för 2 somrar sedan då hon upptäckte kompisarna och att man kunde vara med dem hela dagar och att det inte alltid var samma regler hos dem som hemma. Inget ont alls till föräldrarna men det var då hennes resa började.

Hon har själv sagt att hon vill vara som sina yngre syskon, samtidigt så längtar hon tills hon får börja skolan, hon vill bli stor, och det är ju positivt!

Jag tror att hennes problem är att hon vill för mycket, för hon har väldigt bråttom också, och jag hoppas att det går över snart, för hela dagar med konflikter är inte skoj, allra minst för henne..

Talade om för henne att jag saknar den gamla Jonna som var så snäll och mysig, och då började hon gråta!

Min älskade lilla donna!