Mamman och de 12 trollungarna

Det är jag i ett nötskal! En översocial Tänkare som inte vill ta för stor plats och därför ofta diskuterar med sig själv i tankarna!
Tänker i ord och meningar, alltså pratar med sig själv fast tyst, eller inte med sig själv utan till någon som inte finns... eller ja kanske med sig själv ändå!?

Jag tänker från det att jag vaknar på morgonen tills jag somnar på kvällen, ibland tänker jag mer och ibland mindre, men jag tänker alltid!

Jag kanske inte alltid tänker på just det jag gör utan står jag och lagar mat så kanske jag inte tänker på just det utan lagar maten och diskuterar med mig själv om något helt annat!

Tänker på allt mellan himmel och jord, men många gånger på hur jag själv tycker och känner, hur jag mår/känner mig osv...
Ibland tänker man elaka tankar, ibland riktigt onda, ibland förbjudna som man absolut aldrig ska nämna men oftast är det goda tankar... eller njae... då som jag tänker och diskuterar med mig själv som mest är när något hänt, om det blivit en konflikt mellan mig och någon, ofta då jag är arg eller ledsen och ofta är mitt STORA DÅLIGA SAMVETE där också, typ allt är mitt fel för om jag inte hade gjort/sagt så så skulle det aldrig ha blivit något, då skulle allt ha varit  bra!
Ibland befinner man sig i drömmarnas värd, ofta där dit man aldrig kommer att befinna sig... men man måste ju få ha drömmar!
Sen har man ju såklart det där lyckliga också och det fina, men om det behöver man sällan diskutera med sig själv, då bara njuter man och känner sig lycklig!

Jag är nog en ganska komplicerad person som ä väldigt svår att förstå sig på och det är inte alls någon fördel... måna gånger känns det som att det endast är jag som förstår hur jag tänker och menar och då blir det jobbigt för både mig själv och andra!

Jag har psykiskt lätt för att bli arg och framför allt ledsen, men utåt sett så visar jag tydligen en helt annan sida som jag förstår det!? Vissa frågar om jag någonsin kan bli arg, du verkar så lugn jämnt säger de! Du måste ha ett otroligt tålamod!
Ofta svarar jag ja men i själva verket så står jag där som ett stort frågetecken!

Jag vet egentligen för det mesta om vad jag själv vill och känner men är inte alls lika bra på att förmedla det, det är där samvetet också kommer in, jag vill inte vara egoistisk, vill inte såra, vill inte vara elak och inte ta någons plats eller plats över huvud taget.

Jag vill  så klart ha bekräftelse, det vill och behöver alla människor men jag vill att det bara ska finnas där utan att ta plats.
Jag vill känna mig älskad och behövd, vill ha någon mening, vill gärna göra saker för dem jag älskar men ändå vill jag inte att någon tar mig för givet...

Idag har jag tänkt! Tänkt massor på allt och inget, jag skulle ha ett anteckningsblock med mig jämnt! Eller ett chip i hjärnan som registrerar!
Jag tänker och tänker på massor som jag skulle vilja skriva ner men jag kan ju inte sitta och skriva hela dagarna, mina konversationer med mig själv, om hur jag ser på saker, tycker och känner!

Blir jag arg, eller snarare i tysthet känner mig arg så får sig personen det gäller en rejäl utskällning! Något som jag nog aldrig skulle göra på riktigt... de enda som jag kan skälla ordentligt på är mina barn för dem känner jag mig inte hotade av och underlägsen... även om det gör så ont i hjärtat efteråt...

Jag är inte alls alltid så nöjd över mig själv, ganska sällan faktiskt men min uppväx och en massa annat har gjort mig till den jag är och jag skulle nog egentligen inte vilja vara någon annan om jag tänker efter...
Däremot har jag nog en hel del att jobba med!

Motgångar är något som följt mig hela livet, det har alltid varit en pågående kamp mot eller för någonting, stor eller liten... trodde att det någon gång skulle bli lättare, lättare att leva och utan att man behöver kämpa ihjäl sig.... men jag inser att mitt liv kommer alltid att vara en ständig kamp på ett eller annat sätt! Även om det även händer många bra sker i mitt liv också, saker som gör mig lyckliga! Men sällan av sig själv utan först måste det kämpas!

Nu måste jag bädda ner Towe i vagnen och hämta Meja och Melvin på dagis! Får se vad jag tänker på i min tysthet på vägen dit!?