Mamman och de 12 trollungarna

I onsdags så fick vi ett samtal som gjorde mig både, upprörd, ledsen arg och rädd! Något som absolut inte får hända hade hänt!

 

Vi, jag Göran och Towe hade precis ätit lunch så Susanne ringer och talar om att hon när hon var på väg till skolan med pengar till Tony hade hittat Hilma efter vägen! Hilma var endast iklädd vanlika kläder och stövlar! Hon var både rädd och ledsen, stod vid vägkanten och skakade, det var ju minusgrader ute och frös självklart.

 

Det visar sig att Hilma 3 år har haft en konflikt med en av fröknarna på dagis/förskolan, de var i matsalen (för de äter inte inne på förskolan) och Hilma ville ta mer keso men eftersom henes tallrik näst intill redan var full av både mat och grönsaker så tyckte fröken att hon kunde ta mer senare då hon ätit upp det hon redan hade tagit för sig. Till detta hör att Hilma ÄLSKAR keso ocg har dessutom senaste veckorna troligen gått in i någon form at trost dä hennes humör och känslor svänger som havet i en storm.

 

I alla fall så kastede hon sig på golvet och började tjuta sitt alldra värsta tjut, fröken klarade inte avv detta ljud och Hilma fick sätta sig (ensam) i kapprummet tills hon slutat skrika varpå Hilma (som är utan uppsikt) inte känner för att sitta där utan som hon själv sa " jag ville inte sitta där och vänta, jag ville gå långt, långt bort!" så hon gick ut genom dörren, vidare ner på parkeringen och ut på vägen, troligvis på väg hemåt.

 

Hon hann hann ju "bara" ca 200 meter därifrån innan farmor såg henne och plockade upp henne MEN ÄNDÅ!!! DET FÅR INTE HÄNDA!!! Speciellt inte med tanke på att vägen just nu en period dagligen är ganska tungt trafikerad av lastbilar.

 

Hilma var i alla fall glad och överraskad över att "farmor kom och hämtade henne" som hon sa och allt gick ju bra men tänk bara på vad som skulle ha kunnat hända!

 

Personalen på dagis hade ju så småningom börjat leta efter Hilma, halva skolan blev nog engagerad.

Hilma fick komma hem en stund innan vi åkte tillbaka till förskolan för att prata med den berörda fröken samt förskolachefen som var på plats. Förskolechefen hade för övrigt hjärtat i halsgropen och tyckte att det det som hänt var jätte obehagligt.

 

Det ska skrivas en anmälan till nämnden och åtgärder ska fixas, detta sköter förskolan och det är jätte bra att såna här saker raporteras och förs in i statistik osv.

 

Hilma är och har alltid varit en smygare och smitare, detta har jag talat om på förskolan, vissa av personalen har uppfattat detta mer än andra men nu tror jag att alla har stenkoll!

 

Med detta vill jag inte klandra någon, det är säkert lätt hänt även om det INTE FÅR HÄNDA! men jag känner ändå att det var någonting som jag ville skriva och berätta.