Mamman och de 12 trollungarna

Givetvis så blev det inte som jag tänkt och föreställt mig...
Oense, missförstånd, dåligt samvete, kränkt, kritik som inte togs emot rätt, ett gräl... osv... Mamman blev förpassad till sängen medan pappan fixade frukosten och klädde på alla barn!

Nu är de i alla fall grabbarna ute och har kört igång med veden, de har hjälp av Tony också.
Vi andra är inne, barnen kikar på film och Ninni är nybytt, påklädd och sover.

Mamman ska väl gå hör och grubbla, älta, ångra, ha dåligt samvete samtidigt som hon känner att hon har rätt samt må illa över det hela, så lär väl allt återgå till det vanliga innan lunch eller middag!?

Kanske ska börja med att dricka lite vatten och få i sig något att äta!? Min gröt som jag hann koka ligger tydligen i soporna...

Nog klagat, men ibland måste man... Skulle kunna skriva ordagrannt om det hela men det blir lite mycket info om sånt som ingen har med att göra... Alla grälar vi, tjafsar och bråkar ibland, sånt är livet.
Bara det att jag tycker det är så jävla jobbigt att jag nästan hellre vill dö dessa gånger även fastän det kanske inte är så allvarligt.
Men så är jag uppväxt i ett hem med massor av konflikter jämt och ständigt så det är väl kanske inte så konstigt att jag avskyr dem!?
Dessutom så var det ju såklart alltid jag som hade och gjorde fel, alltid jag som fick vika mig osv... Sånt sitter som berg i ryggmärgen :(.


Göran har lärt mig att jag ska stå för det jag tycker, säga ifrån när det behövs, ingen kan göra mig illa nu, jag kan inte förlora! Han har så rätt, nu är det bara jag som ska lära honom att inte ta åt sig så hårt av min kritik utan ta vara på den, oftast menar jag inget illa, tänker att säger jag inte så kan ju ingen veta och då inte göra något åt det som blir fel.
Det är väl för det mesta enklast att bara vara tyst och se glad ut men då fortsätter bara problemen, så i längden är det bättre att öppna munnen fast på ett bra vis... Men när jag gör det och hur jag än gör det så blir det alltid fel på något vis och jag anser att det ligger i andras sätt att ta åt sig det man säger, i detta fallet Görans och vi har pratat om det flera gånger så det kan ju bara bli bättre! Vilket det till viss del redan blivit, men allt kan ju inte bli helt fulländat och bra.

Oj oj, nu blev det ännu mer skrivet, lite av mina tankar... jag skulle kunna skriva en hel bok om vad som snurrar i mitt huvud, men det ska jag inte...

Måste bara nämna en sak till och det är att om jag verkligen vill ha något sagt till någon så skriver jag hellre, då får man prata till punkt utan att bli avbruten och överkörd... Det har jag i alla fall lärt mig från min barndom även om det känns som jag aldrig fick något sagt då heller... Men som sagt det kan ju bara bli bättre! Har hört sen jag var liten att jag är grymt stark, ett riktigt maskrosbarn, och den som alltid stöttade mig och talade om detta för mig är ingen annan än bäste Syster Kerstin Halvarsson! Tack vare henne så klarade jag att stå upp och stå ut, bli den jag är idag <3

Puss puss, inser att jag är bland de lyckligaste i världen trots att livet känns tufft och orättvist många gånger! Jag har ju min Göran och våra 7 underbara barn, Min syster Tina är också någon som står mig väldigt nära! Övrig familj också så klart men de ligger ett snäpp under :)...

Duktiga grabbar <3