Mamman och de 12 trollungarna

I söndags blev Lilly 10 månader, tiden går fort liksom hennes utveckling. Hon ålar fortfarande likt en militär på övning, det går ju fortare än att krypa.

Hon reser sig upp mot det mesta och har nu även börjat gå längsmed möblerna och härom dagen fattade hon galoppen med att sätta sig upps jälv också och då blev det genast mycket roligare att vara och leka på golvet, en mycket mindre frustrerad bebis.

 

Hon skrattar med när vi andra skrattar, gillar att busa och att gosa, vill helst vara nära men inte alltid så stilla.

Nätterna är lite mindre oroliga nu också, inte som det var för någon månad sen att hon vaknar jättelätt och flera gånger/natt.

 

Vad det gäller maten så har jag gett upp det där med att laga mat till henne för att hon kanske ska gilla det... hon får äta av det vi äter i den mån det passar och sen har jag lite köpta burkar i kylen med sånt som jag vet att hon tycker om.

Gröten på morgonen är numera helt vanlig havregrynsgröt med hemkokt plomonpure till och det kommer jag att köra med så länge det passar damen, dumt att exprimentera med något som funkar.

 

Alla barn är ju olika men Lilly är speciell på många sätt, fast när jag tänker efter så har nog alla våra varit det, det mesta har fungerat lika men det finns vissa saker hos alla som inte varit som hos de andra och tur är väl det.