Mamman och de 12 trollungarna

Idag träffade jag min minsta lillasyster My efter en lång tid, det har varit jobbigt i flera år, i stort sett sen hon skulle bo här men då flydde och svek... hon mådde inte bra och vi tycker båda att det är väldigt synd att allt blev som det blev och själv önskar jag att det aldrig hade hänt... 

 

I alla fall så visste jag att hon och Tina var och hälsade på min moster Susanne som kom till Rätan i måndags, Gittan åkte hem i torsdags.

Jag skulle ge Tina en film och överraskade dem med att gå dit, jag var lite nervös inför mötet och hur hon skulle reagera (My alltså) men sa hej och pratade lite med Tina innan jag gick fram och gav henne en lååång kram som besvarades mer än väl.

 

Allt det här med henne, våra konflikter och allt som hänt känns verkligen jobbigt men såren är djupa och även om de börjat läka så kommer det att ta tid...

Jag vill så gärna bara glömma och förlåta men det är inte så lätt när det är fler än bara jag som blivit sårad i familjen... vi får ta det lite i taget. barnen får inte träffa henne ännu emn förhoppningsvis senare, jag vill veta att allt är på helt rätt spår först.

 

Men vi har i alla fall sen ca 1 år sen börjat ha lite kontakt via meddelanden så det är i alla fall på väg åt rätt håll men det är ganska komplicerat tyvärr...

Men i vilket fall så kommer hon ändå alltid att vara min älskade lilla lillasyster som jag i dagsläget inte känner som förut men jag minns och kommer aldrig att glömma henne och alla fina minnen av henne och förhoppningsvis kommer jag att få fler fina minnen med åren att lägga till samlingen <3