Minnahs förlossningsberättelse

Jag har inte tagit mig  tid att skriva den ännu, men jag ska. Gör inlägget nu då jag vill ha det publicerat detta år men själva berättelsen kommer sen. Hoppas ni har tålamod, jag gör mitt bästa för att räcka till för både mig själv och min familj ❤️
 
Nu är den ihopknåpad så här kommer den;
(Styckesindelningen kan komma att se lite konstig ut beroende på om du läser från dator eller mobil men det beror på att jag har kopierat in texten från "mina anteckningar" där jag först knåpade ihop det hela)
 
Jag vaknade på morgonen den 7/11 av förvärkar från och till, inte bara sammandragningar utan värkar. Jag gick på toaletten och det var lite blodstrimmor i slemmiga flytningar, så fortsatte det hela dagen. Slemproppen hade alltså börjat lossna. 

Jag lagade frukost som vanligt och barnen åkte iväg på skolan. 

 

Så länge som jag var igång så var det lugnt på värkfronten men så fort jag satte mig och tog det lugnt en stund så kom de. Jag kände direkt att det kommer inte att dra igång förrän jag "har tid", BB väskan packade jag dagen innan så det var ju i alla fall klart för att åka. 

 

Dagen gick, barn lämnades och hämtades på dagis, jag var på Tempo och handlade, då frågade Kajsa "Vad gör du här? Ska inte du föda barn nu?" Jag svarade "Jo jag tänkte göra det i natt". 

 

Barnen kom hem från skolan, middag lagades och åts och sist nattades barnen. 

 

Det blev lugnt ganska tidigt den kvällen, Göran var supertrött då han suttit uppe och spelat dator två nätter i rad och sen en del tid i garaget på eftermiddagarna om jag inte minns fel. Just denna kväll hade han och Casper i alla fall varit iväg och spelat bandy, när de kom hem så duschade han och sen somnade han på soffan och jag lät honom sova. Jag hade börjat få lite värkar igen och tänkte vid 22.00 att jag lägger mig och försöker sova men det slutade ju med att jag för varje värk fick springa på toaletten och kissa och de blev bara värre och värre, till slut vågade jag inte bara ligga där längre utan tänkte att vi måste åka. 

 

Jag ringde förlossningen och sen gick jag upp till Casper och sa att vi skulle åka så han fick komma ner och sova på soffan, jag tog samtidigt fram plastad frotté att sitta på i bilen. Jag klädde på mig och jag tror det var Casper som gick ut och startade bilen och backade den till bron innan han väckte  Göran för det hade jag inte gjort än, han låg ju på soffan i bara handduken fortfarande. Jonna väcktes också och sen åkte vi. 

 

Klockan var ca 00.45 när vi åkte och vi var inne på förlossningen strax efter 02.00. Resan in gick bra, jag satt och halvsov hela vägen, kikade upp lite då och då för att se vart vi var. Det var lite jobbigt att gå från bilen och in, vi parkerade på nedsidan av sjukhuset, det blåste småkallt och jag frös och skakade samtidigt som jag hade konstanta värkar eftersom vi gick. 

 

När vi kom in så fick jag väga mig, med skor och allt och jag vägde 91,2kg, jag som inte ville gå över 90kg denna gång heller men jag låtsades som att det var kläder och skor som vägde 😜

 

Vi fick gå in i ett undersökningsrum, kissa i en burk och sen ligga med en kurva innan jag undersöktes och vi fick ett rum, jag var öppen ca 5 cm. 

 

Jag haffade ett gåbord direkt och tog med det in på rummet, det var en nyare variant denna gång, faktiskt förbättrad. 

 

Sen vankade jag av och an där inne, kände hur värkarna tog i allt mer och jag blev lite mer peppad på att föda. När jag kom in hade jag ångest i hela kroppen och kände att jag bara ville ha det överstökat, jag var trött och ville bara sova. När jag låg med kurvan tidigare så berättade jag för barnmorskan att jag ville ha lugn och ro när barnet var ute, inte stressa med att klippa navelsträngen eller få ut moderkakan och sen bli lämnade i fred en stund. Jag tänkte nämna att jag ville avstå livmodersammandragande men kände inte att jag orkade ta den diskussion så jag lät bli, tänkte att det har ju funkar förut. 

 

Inne på förlossningsrummet vankade jag som sagt av och an och ganska snart kände jag att det tryckte på neråt och de fick komma in, de undersökte och jag var öppen 7 cm. Barnmorskan ville sätta en elektrod på huvudet på barnet om jag ville vara uppe men då sa jag att då ligger jag hellre kvar i sängen. Hon gick ut och jag fortsatte att bearbeta värkarna. När det var nära till krystvärkarna så låtsaskrystade jag när jag fick värk, det gjorde mindre ont då, Göran frågade om han skulle ringa på klockan men jag sa att jag bara krystar ändå så det var ingen fara än. Bara en liten stund senare kände jag hur hon roterade ner och det blev till riktiga krystvärkar. Jag höll Görans händer stenhårt så han hade lite problem att komma loss för att ringa på klockan. När barnmorskan kom in så stod huvudet redan vid öppningen och det vara bara för henne att ta på sig handskarna och börja ta emot barnet. Vattnet hade fortfarande inte gått utan gick när hon kom ut, jag hade gärna velat se eftersom hinnan fortfarande satt kvar på huvudet när hon var ute.  

 

Hon, Anna Minnah Meyer föddes den 8 November 2017 klockan 04.05 med segerhuva, hon vägde 3844g och var 52 cm lång. 

 

 
Så här långt gick allt superbra och jag var jättenöjd, jag var glad och full av energi, jag hade klarat det, ännu en förlossning och denna gången nästan helst själv då barnmorskan knappt hann in. Inga konstiga "komplikationer" med med Louie. 
 

MEN... sen kom barnmorskan på att jag inte bara skulle ha sprutan med livmodersammandragande utan också 4 tabletter upp i rumpan för säkerhets skull eftersom risken att blöda mycket är större när man fött så många barn (till saken hör att jag aldrig blött mycket förut), sen blev det ju som det blev med moderkakan efter Louie men det var ju barnmorskan som drog av den för att hon hade bråttom men jag blödde inte så mycket då heller. 

 

I alla fall så bråkade jag inte om det utan tänkte att jag ville bara få njuta av den underbara bebisen som jag nu hade på mitt bröst. 

 

Lite irriterad var jag också på att hon inte lät navelsträngen vara nog länge utan bara lite längre än de 3 min de brukar vänta och sen började hon försiktigt dra i den sidledes för att "stressa på moderkakan"... till och med Göran blev irriterad över att hon började med det redan efter 5 min. Jag tror i alla fall att navelsträngen inte klipptes förrän efter att moderkakan kommit ut så något lyssnade hon på ändå. 

 

Sen lämnades vi i fred och jag ammade från båda brösten den timman som vi lämnades och sen skulle hon klämma på magen och det kom en rejäl skvätt med blod och jag såg att hon blev orolig och tog med sig underlägget med allt blod och gick iväg. 

 

Hon kom tillbaka och sa att jag behövde mer livmodersammandragande... hon sprutade in det genom nålen i armen som de också satt i förebyggande syfte. Det dröjde inte länge förrän hon kom med en dropstöllning och kopplade in ännu mer   livmodersammandragande och nu var jag nära på att bli arg, eller jag var arg men fick blickar av Göran som sa att jag skulle hålla mig lugn.  Han sa att det var för mitt bästa, "bättre än att du ska förblöda och dö" viskade han lugnt men ändå lite oroligt i mitt öra och kysste mig både på kinden och munnen. 

 

Jag kände hur livmodern krampade hela tiden, ännu mer än tidigare och den var stenhård. Jobbiga eftervärkar med andra ord. 

 

Jag frågade barnmorskan senare hur länge jag skulle ha droppet och hon svarade "hela påsen" vilket var 500ml!!! Ska det verkligen vara nödvändigt frågade jag och tydligen var det högst nödvändigt för de ville ju inte att jag skulle blöda mer. 

 

Jag försökte tänka positivt och fokusera på underverket istället, den fina Minnah som låg där vid mitt bröst med sitt fjuniga mörka hår och de mörka ögonen. Tänk att det blev en flicka, jag var inte förvånad egentligen för även om jag blivit spådd att det skulle bli en pojke och Göran tyckte ha sett en snopp på ultraljudet så var min känsla flicka men tanken styrdes till pojke. 

 

Vi fikade och vid 06.00 var det dags för Göran att lämna oss, åka hem för att få iväg barnen till skola och dagis. Jonna som känt sig lite krasslig senaste dagarna fick vara hemma om hon ville och Göran passade då på att lägga sig och försöka sova igen lite av sömnen han missat de senaste nätterna. 

 

På kvällen åkte Göran och Casper på bio med Robert och Jonna passade de små, det var planerat sen innan att de ev skulle på bio men alla visste att det kanske inte skulle bli av lite beroende på hur situationen såg ut. 

 

Det var fullt på BB så det tog några timmar innan vi fick lämna förlossningen, jag fick sova resten av natten/morgonen i den hårda och obekväma sängen och vid 08.00 tiden blev jag väckt av den nya barnmorskan, henne hade jag hellre haft som förlöste mig. Den jag hade påminde för mycket om henne vi hade med Louie så det var störande men  denna nya verkade helt underbar, mysig, jättetrevlig och glad. 

 

Jag hade ju fortfarande droppet, jag sa att förra barnmorskan sagt att jag skulle ha det tills det var slut men efter att den nya klämt på magen så tyckte hon att vi kund sänka det och sen ta bort det helt. Jag frågade om hon inte kunde ta bort det direkt så jag kunde duscha nu när jag ändå skulle upp och gå på toaletten för att kissa och sen kanske vi sätta tillbaka det igen. Hon tyckte det var en bra idé och så blev det, fast det sattes aldrig tillbaka. 

 

Det var skönt att få duscha men de hade gjort om så det fanns ingen handdusch så jag frågade om jag inte kunde få duscha där i "badrummet" som hade badkar, för jag ville inte blöta håret utan bara duscha av kroppen och det gick bra. Sköterskan jag pratade med tyckte det var så dåligt att de tagit bort handduscharna men det var tydligen för hygieniska skäl men svårt att tvätta sig i de nedre regionerna när vattnet bara kommer uppifrån...

 

Sen fick jag och Minnah gå och äta frukost och ganska snabbt därefter fick vi ett rum på BB. 

 

Resten av dagen flöt bara på, försökte att sova så mycket som möjligt då jag fått lite för lite sömn sista dygnet och även tiden innan. Vaknade, åt lunch, lite värktabletter mot eftervärkarna, ammade, bytte blöja osv. 

 

Eftervärkarna var dock inte så jättefarligt och jag kunde dra ut på tiden mellan tabletterna och jag blödde knappt heller. Riskudden jag hade med fick jag inta använda (värma i deras micro) av hygieniska skäl men de hade blå påsar med gelé i som de värmde om man önskade så det var ju bra. 

 

Det kom flera olika sköterskor och barnmorskor och presenterade sig och alla var trevliga. 

 

Timmarna gick och jag började känna mig lite smått rastlös och ensam, pratade lite i telefonen och skickade snap med Frida, hon hade inte heller något att göra och jag kände att eftersom jag inte hade barnens pappa där så kanske jag kunde få göra ett undantag för besök? Jag frågade och visst gick det bra, jag blev jätteglad och Frida kom och vi pratade på massor, hon strök då och då försiktigt på minnas kind och hand (hon tycker bebisar kan vara lite läskiga, eller snarare att hon inte vill inkräkta på individer som inte kan säga ifrån själva om de vill eller inte) hon sov sig igenom hela besöket.  

 

Dagen efter kom Casper till bb och hälsade på oss efter skolan, han hade inte vågat sova när han var barnvakt efter att vi åkt in så han var lagom trött. Han gick tillbaka mot stan för att hinna med 17.15 bussen hem men sen hade Tony och Isak (deras kompis sen högstadiet) kommit på att de kanske skulle gå på bio, Casper hade också klivit av bussen men kände inte för att gå på bio så han kom tillbaka till oss igen. 

 

Vid det laget hade Linn hunnit komma, jag tänkte att ett litet besök till skadade ju inte, mindre hotfullt bacillmässigt än om alla 10 syskon skulle komma och hälsa på. Jag hade längtat efter biskvier så jag bad henne köpa med så vi kunde fika, dricka lite te och mumsa.   

 

Jag hade ganska precis innan ätit middag så jag var inte så hungrig men gott var det ändå, Casper var snäll och hämtade te åt oss. 

 

Linn stannade inte så länge för hon skulle gå på någon form av uppvisning så när hon gått erbjöd jag Casper att ligga i sängen ett tag, jag och Minnah satt och ammade i fåtöljen istället och Casper somnade rätt snabbt. 

 

Så småningom blev det bestämt att han istället för att åka 22.00 bussen hem skulle sova hos Frida, han skulle ju ändå upp och iväg på skolan dagen efter. Varken Frida eller Casper hade ätit middag så hon beställde pizza till dem båda 15 min innan hemkörningen stängde och sen promenerade Casper iväg, jag fick med hjälp av snapchat guida honom rätt. De åt pizza, kikade på film och löste sudoku. Tack ännu en gång fin Frida för att han fick låna din soffa och att du såg till att han fick i sig något att äta. 

 

Samma dag hade jag pratat med barnmorskan som kom där på morgonen och tog bort mitt dropp, vi diskuterade mängden av livmodersammandragande medicin som jag fått och hon höll med om att det blev lite väl överdrivet mycket.  Hon trodde det berodde på att de är rädda pga så liten erfarenhet av mammor som fått så många barn. De sjukhus längre söderöver har mer erfarenhet och kanske inte är lika rädda trodde hon. 

 

Min teori är att jag blödde så mycket för att jag fick de där extra tabletterna i rumpan samt att jag ammade hela första timman. När man ammar producerar kroppen själv detta hormon så att livmoderns drar ihop sig och med tanke på att jag knappt blödde alls dygnet efter (då man brukar blöda) så fick jag alltså så mycket medicin så att livmoderns krampade ut allt blod direkt, alltså inte så naturligt som kanske är skonsammare för kroppen. 

 

400g blod är ju egentligen inte så mycket men hon påstod att jag blödde ca 300g i samband med att Minnah kom ut också men det kan de inte veta eftersom vattnet gick samtidigt och det höll denna barnmorska också med om och hon tyckte jag skulle skriva en avvikelse i blanketten som man får fylla i om förlossningupplevelsen (men det har jag fortfarande inte gjort men har papperet hemma så jag kan fortfarande göra det). Detta gör ju att jag ännu mer önskar att jag hade haft henne som barnmorska denna gång. 

 

Jag gillar inte att man proppar i mediciner i förebyggande syfte, speciellt inte när kroppen helt naturligt han klara detta själv men Minnah var ju ute och påverkades inte av det i alla fall, mycket värre när man får det för att sätta igång värkarna, det fick jag ju tyvärr med Louie. 

 

Vi åkte i alla fall hem på eftermiddagen dygn 3, Casper kom efter skolan (han slutade tidigt)  och tillsammans väntade vi på Göran och några av syskonen. Vi blev lite rastlösa och packade ihop oss, jag hade bärsjalen med så vi skrev ut oss och gick ner mot stan, stackars Casper fick släpa på min tunga väska. 

 

Vi gick in på salongen och sa hej till alla och efter en stund kom Göran, han parkerade på busstorget så det var nära och bra för oss att bara knata dit, sen var vi äntligen påväg hem till resten av stora familjen. 

 

Om jag minns rätt så stannade vi till på Coop och köpte med oss panpizza till barnen som middag, ibland får man vara lat. 

 

När vi kom hem så höll sig alla lugna, ja i alla fall i ca 30 min... alla fick hålla Lillasyster efter de ätit och sen var det dags att sova.

 

Så nu är vi en ännu lite större familj, numera med 11 barn, en mamma och en pappa, helt perfekt <3




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus