Mamman och de 12 trollungarna

Det var igår, min kvällspromenad drog ut på tiden men jag tänkte att även fastän klockan var en stund efter 22.00 så kunde det vara skönt att få rensa hjärnan en stund. Jag bestämde mig för att gå till Ljungabron och tillbaka, brukar bli 7,7 km ca. 

Jag hann inte riktigt fram till mitt mål, en bit innan bron på ett hygge ser jag plötsligt något stort och brunt komma springande ganska nära vägen.  Jag konstaterade ganska snabbt att det inte kan vara något annat än en BJÖRN! 

Jag vet att man ju inte ska bli rädd och springa men eftersom den ändå var ca 50-100m bort och troligtvis inte hade sett mig så vände jag mig tvärt och började springa hemåt igen, första gången det inte på något vis känndes jobbigt att springa!

Jag hann tänka att jag kanske borde ringa efter skjuts hem men ganska snart kom en bil körande från björnens håll och jag stannade tvärt och började veva med armarna och de stannade. 

Han som körde hade precis sett något stort och brunt springa med väldig fart rakt över vägen, så han hade också fått se björnen, även om det var på håll. 

Jag fick skjuts en bit av dem men från Campingen ville jag ändå gå sista biten hem. 

Ikväll gick jag och Louie en promenad, men vi gick bara en så pass lång bit som kändes säker och i lite bättre tid. 

Så mysigt med en glad liten nakenfis,  gyllenbrun av den härliga solen i vagnen som nyfiket tittar på allt och pratar och pekar. Kvalitetstid av den bästa 😍 kanske i fortsättningen ska ta med barnen ett och ett på mina promenader så vi får prata lite bara vi.