Min far, har jag ens någon kvar!?

Jag hade en gång en far
Som lämnade massa (grejer) kvar
Han är fortfarande vid livet
Men man kan inte ta något för givet
Ännu finns det kanske hopp
Men jag vet inte när det kan ta stopp
Barnbarnen känner sig svikna
Och jag känner minst lika
Ett hål i hjärtat finns dock kvar
Och kommer där att finnas tills jag får ett svar
Jag saknar dig så
Varför kan du inte förstå!?
Du går miste om så mycket
Och dina barnbarn minns dig knappt snart
Du kommer inget för dem betyda om du inte sätter fart
De känner sig glöm(d)a
Jag kommer dem inte döma
Min lillebror jag knappt känner
Vi Känns kanske bara som avlägsna vänner
Men han finns också i mitt hjärta
Dock känns det just nu bara som obehaglig smärta.
Hoppas han själv inser någon gång
Vad han tack vare dig gått miste om
Orden kanske känns hårda
Det gör det i så fall för oss båda
Detta kanske gör ont att höra
Men så även för mig att göra
Ändå älskar jag dig som bara ett barn kan göra
Det vill jag att du ska höra
Du hade själv en (biologisk)far
Som inte tog sitt ansvar
Så varför finns du bara där
När vi behöver dig här
Kanske betyder vi ändå inget för dig ändån
När du nu fått din älskade son?
Ni lever i er lilla bubbla
Vi har känslorna dubbla
Vi orkar snart kanske inte vänta mer
Då kanske du ännu mindre av oss i framtiden ser
Du kan utstå smärta och gladeligen köra 100 mil åt ena hållet
Men inte ens förmå dig att svänga in hos oss när du har vägarna förbi åt andra hållet
Man bör ta ansvar för det man gör
Inte gömma sig och låtsas att man inte hör
Helst innan du blir gammal eller sjuk och dör
Vill jag att du din stolthet sväljer och något åt det gör
Jag har försökt så många gånger
Men jag i mitt huvud bara hör sorgsna sånger
Detta blev en väldigt lång och känslofull ramsa
Inte alls för att tramsa
Du 4 barn och 13 barnbarn har
Vad du än väljer och gör
Kommer vi(i alla fall dina barn) att älska dig tills och efter du dör.
Men om du inte snart tar ansvar och någonting på riktigt gör
Kommer du inte att ha det någonting för.
Jag vet mycket väl att du inte alls har det lätt
Men det försvarar inte ditt (utifrån sett) känslolösa sätt
Jag har min egna familj att ansvara för
Men jag kan inte slutar tänka bara där-för
Och det plågar mig dagar som nätter i hopp om att du någon dag oss först sätter

En förtvivlad kärlek från ett barn till sin far, ett sista rop på hjälp, ett hopp om att du kanske verkligen ska förstå att jag faktiskt dig vill nå! Jag vill tro på dig, jag har en gnutta hopp och kärleken finns för alltid kvar


Blogg eller dagbok?

Jag skrev ofta dagbok förr, i perioder skrev jag flera sidor om dagen och jag har skrivit ut ca 16 st... i alla fall vart jag vill komma är att jag egentligen saknar att skriva dagbok. Känslan att skriva med papper och penna, det är rogivande och man kan framför allt vara personlig, när man skriver här på bloggen så kan man inte riktigt gå in lika mycket på detaljer och känslor och det saknar jag verkligen! 
Ett tag tänkre jag att jag kunde göra både och, kanske på datorn och inte i en bok och bara lägga in lite av det i bloggen men det blir ju nästan som dubbelt jobb det också och då skriver jag ju ändå inte i en bok...
 
Jag vet att jag har en del läsare här men det är inte så många egentligen även om det är uppskattningsvis uppemot 120 st...
Jag vet ju att ni läser vad jag skriver men jag hade tyckt att det vore roligare om jag fick läsa era fina kommentarer lite oftare. Egentligen är ju inte kommentarerna och läsarna det viktigaste för mig men om jag inte skulle få något alls av det så skulle jag abslut hellre skriva dagbok. Även om jag ser diagrammet över unika besökare och sidvisningar så känns era kommentarer mer som en bekräftelse och en morot att vilja skriva mer och oftare.
 
Detta blev ju en massa pladder men jag tror ni förstår, jag vet alltså inte riktigt om jag vill fortsätta vara så aktiv här utan överväger att köpa mig en fin dagbok och en bra penna istället, för skriva vill jag och det är så skönt att veta att det man skriver kan hjälpa mig senare i livet att minnas allt fint mycket lättare och det skulle i sin tur hjälpa mig att må bra.
 
När jag väl skriver dagbok så får INGEN läsa den utan det är BABA MIN men en dag när jag inte längre finns vid livet eller kanske redan när jag är gammal så vill jag såklart att kanske mina barn och barnbarn ska få läsa och ta del av det liv som jag levt, tankar jag tänkt och känslor jag haft.
 
För övrigt så var vi mest inne hela dagen igår då det inte var så vidare fint väder ute, på eftermiddagen tog jag med mig Jonna, Lilly och Louie en sväng till Svensta för att lämna mammas födelsedagspresent som hade kommt. Det var en flufiig och mjuk morgonrock med fina moln på och sen skulle jag även handla lite mjölk och godis... ibland slår suget till mitt i veckan och denna gång var det Görans men jag tackar ju tyvärr inte nej ;P Casper var också ganska snabb att beställe lite gott från Dollar.
 
Idag såg det lika grått och trist ut men det var ändå +22 grader ute så jag skickade ut barnen som klädde på sig lite motvilligt men sen hade de ganska roligt. Molnen lättade och solen kikade fram och efter att vi ätit middag ville de frivilligt gå ut igen.
 
Så småningom började det droppa och sen kom skyfallet! Det bara öste ner, blixtrar lyste upp himlen och åskan mullrade härligt! När det regnade som värst började det plötsligt att hagla, 5-6mm stora kulor smattrade på marken och taken och nedanför stupränorna samlades stora högar med iskulor.
Barnen blev helt till sig och skrek och skrattade om vart annat, Tony fullde en stor hink/tunna med dessa iskulor och ställde på bron så att barnen fick känna och till sist tog han hela och hälde allt över sig själv och jag var där med kameran(telefonen) och filmade, både just det och tidigare på regnet och barnen som sprang och hoppade studsmatta nakna.
Theo och Lilly hade precis duschat innan regnet kom och gjort sig klara för sängen, de hade lekt både i sandlåsan och vattenpölar och var inte alls speciellt rena, precsi som det ska vara på sommaren. De fick vara uppe lite längre  tillsammans med de andra pga det spännande väderomslaget.
 
Nu har lugnat lagt sig, långt ifrån alla sover eftersom de har kikat på film men snart är det dags för dem att släcka ner och lägga sig för att få påhälsning av John Blund.
 
Härom kvällen var jag ner till Gittan en stund (läs flera timmar!!!) när barnen lagt sig, skönt att få dricka tee i lugn och ro  innan det kallnat och kunna avsluta våra meningar och komma ihåg vad vi tänker och pratar om, inte alltid så lätt när alla barnen är med ;P
 
 
 

Känslor som rusar...

Det är mycket nu... Lite här och lite där och allt blir en enda gröt att känslor och frustration... Tur det brukar gå över men ikväll går jag och lägger mig med en klump i magen och en och annan tår i ögat. 

Lilly härom kvällen när hon hade hög feber och fick komma och sova i vår säng. Mysigt att krypa ner brevid en varm liten kropp. 

I morgon är en ny dag ❤️


Morgontrötta människor ger mig ångest!!!

Det är något som verkligen sitter i sen jag var liten och växte upp... morgontrötta männsikor som man får gå och tjaja på för att de ska komma upp ur sängen, samtidigt som man vill väcka lugnt och försiktigt så att personen/personerna i fråga inte blir på dåligt humör, men den kombinationen är inte så väldigt lätt...
 
Göran är en sån människa, han har aldrig varit en morgonmänniska och alla är ju så olika men det hade för mig varit så mycket bättre om han var det för jag får verkligen ångest över att behöva gå och säga till flera ggr och påminna för att han somnar om. Jag vet ju att för honom känns det som att jag verkligen tjatar en gång/minut och risken för att han blir irriterad är ganska stor. Dock har vi ju nu varit tillsammans rätt länge (drygt 15år!!!) så han vet men ändå så kan han inte alltid bara kliva upp 1-5 gången jag ber honom... 
Jag skulle ju kunna strunta i det och bara låta honom sova också men jag tycker att det är viktigt att vi kommer upp och äter frukost tillsammans, att vi båda är delaktiga (om ingen är sjuk eller har sovit väldigt dåligt), inte alltid men åtminstonde på vardagarna.
Annat är när han ska upp för att jobba eller iväg på något annat, och just det stör mig lite extra (även om det såklart är bra att han kommer upp när det är mer "viktigt"), varför är det så!?
Skulle kunna skriva mer detaljerat om detta men väljer att bara göra det kortfattat, ni förstår säkert själva tanken och känslan ändå?
 
Det finns många såna exempel på saker i min ryggsäck från min barndom som ger mig denna känsla av ångest, jobbigt att leva med även om det kan tyckas vara småsaker men jag har sakta men säkert börja pcka upp den delvis tunga lasten på riktigt... förut har det slutat med att jag packat ur men sen fått panik och packat ner allting igen och ännu längre ner.

Tryggheten som en mormor kan ge <3

Vissa dagar saknar jag min älskade mormor lite extra, saknar att ha någon att prata med, någon som förstår och har varit med hela mitt liv, som vet min bakgrund och min historia. Någon som man kan berätta allt för, någon som kan trösta när man är ledsen.
Inser att jag inte har någon sån människa i mitt liv och har inte haft sen 1998 då momma fick lämna oss pga den elaka cancern... Finns bara en till människa som kan jämföras med min mormor och det är finaste Kerstin Halvarsson​ som alltid fanns där för mig, hon jobbade som skolsköterska på min skola och det var många många gånger som jag besökte henne av olika anledningar, ibland bara för att säga hej och prata lite.
Jag kan inte säga att jag är nöjd med min uppväxt trots att jag vet att jag mest troligt inte hade varit den jag är idag om det inte vore för den men å andra sidan så är jag inte helt nöjd med den jag är heller... Jag försöker alltid mitt bästa men ibland brister det och det finns ingen gång som jag mår så dåligt som då...
Så till alla er som har en sådan människa i era liv, någon som ni alltid kan gå till och som alltid finns där för att lyssna och trösta, ta hand om henne eller honom, visa hur mycket personen betyder för er för de kommer tyvärr inte finnas där för alltid...
Sist men inte minst, ännu en gång ett stort tack till dig Kerstin Halvarsson för att du fanns där, vet inte alls vart eller vem jag varit utan dig. Jag gläds verkligen med dina barn och barnbarn för att de har dig, de är så lyckligt lottade <3
Jag är ju såklart glada för dem som finns i min närhet men i just detta fall så räcker inte dessa fina människor riktigt till... närmast nu är nog mina mostrar Susanne Olofsson​ och Gittan, de är både äldre än mig och vet om min uppväxt och bakgrund, har känt mig sen jag var liten <3 och jag vet att de finns där både för att lyssna och trösta men tyvärr 50 mil bort...


All Helgona, ingen ro i sinnet...

Idag har inte varit en bra dag, inte dålig heller, fick veta igår eftermiddag att vi skulle få besök av familjen Nilsson och det är ju alltid mysigt. 

Varför det ändå inte känns som en bra dag kan jag på sätt och vis inte svara på, men det känns bara jobbigt inombords och jag finner inte ro i mig själv det vi lever i just här och nu... Jsg känner mig mest bara ledsen, hoppas att det går över snabbt. 

Behöver egentligen bara lite extra kärlek och förståelse, någon som finns där och bara håller om. 
Har redan krupit ner i sängen, kanske lite sömn hjälper. I morgon är en ny dag, en bättre hoppas jag. 

Ledsen och uppgiven, dessa känslor är ingen bra kombo, vill bars känns lycka och sprudlande glädje. 

Ta hand om varandra där ute, glöm inte att visa vad ni känner. 

Ikväll skänker jag en extra tanke till de som inte längre finns med oss, mormor, farfar, gammelmormor och några fler ❤️. 

God natt. 



Lycklig men ändå olycklig...

I dag hade jag med mig alla barn utom Casper på djungelhuset! Mamma, Tina och hennes barn var också med och det gick jätte bra!

Kände mig lycklig, tog en selfie med några av barnen i rutschkanan, svårt att samla alla när de var så full av lek och energi. 

Känner mig faktiskt lycklig även när jag ser bilden, en bild på mig själv, utan konstigheter, där och då!

❤️

Vi kom hem, jag var fortfarande glad, kvällen blev jobbig känslomässigt och nu rullar tårarna ner för mina kinder 😔. 

Känner mig och inser att jag nog är ganska trasig, jag måste bli hel igen, ta tag i saker från mitt förflutna och i nuet, det måste ske snart, innan jag vittrar sönder och familjer med mig...

Älskar min familj och min underbara man men min bakgrund och uppväxt gör det svårt, det ligger för mycket kvar i ryggsäcken... 
Jag måste ta mitt ansvar för min familj och sätta den först även om jsg sårar andra på vägen. Jag måste få klarhet och gå vidare. Jag vill inte nå den punkt då jag måste ge upp, det är inte jag, JAG GER INTE UPP!!!

Tro Hopp och Kärlek! Starka ord med stark innebörd ❤️

Skriver mer om självs djungelhuset i morgon 😊


Snart jul!

Rent hus, renbäddade sängar, rena barn som sover sött i sina sängar, tvätten är snart borta, en ren diskbänk, granen är klädd, julklappar klara och frysen och skåpen fylld med mat! Bara lite julgodis som ska tillverkas och sen kan julen komma, gärna lite snö också för den vi fick har snart töat bort :(...

Så jag känner mig rätt nöjd för stunden om man bortser från att vi kommer vara totalt panka till slutet av Januari då pengarna återigen försvinner lika snabbt som de kommer in :/... 
Vi får glädjas åt att vi har varandra och att havregrynsgröt ger mätta magar även om det inte är så fasligt gott...

Jag hoppas verkligen att 2014 blir ett bra år med mycket medgång, motgång har vi fått så det räcker detta år!

Nä nu måste jag sova!!! Nyduschad i en renbäddad säng, det är grejer det!!!
Natti natt!




Känner mig lycklig!

Idag har varit en underbar dag! Batterierna är laddade och jag känner mig lycklig, har inte mått så här bra på länge och jag hoppas att det håller i sig!
 
Dagen började med att jag vid 08.30 tog med mig Ninni och Theo och åkte till Svenstavik, hem till Angelica, parkerade bilen packade ur vagn och barn sen gick vi mot familjecentrum för en träff med föräldragruppen och andra mammor och pappor. Trevligt även demma gång, fina Annika var där med Victory också.
 
När familjecentrum stänkte vid 13.00 klädde vi på våra små troll och traskade ner på byn för lite mjölk och sen hem till Angelica, vi möttes av Robert som saknat sin lilla familj (Angelica och Liam).
Vi intog köket och ett varsit glas vatten, satte och och pratade massa goja om både det ena och det andra, stackars Robert som fick stå ut med att höra diverse tjejproblem ;).
 
När Ninni vaknade strax efter 15.00 packade jag in oss i bilen för att åka hem, snabbt stopp på Dollar för julklappspapper (9 rullar och 80 ettiketter) samt ett stopp i Åsarna för att hämta ut paket från Ellos.
 
När jag kom hem och hade tagit in både barn vagn och packning så satt min fina familj i soffan och kikade på film med pappan, film på barnen som vi själva filmat. favoriten är ett att Melvins skrikutbrott för några är sen ;D.
 
Jag knatade direkt in i köket och stökade ihop middagen, fick vara där helt själv i lugn och ro nästan hela tiden och det var sååå skönt att för en gång skull slippa hålla koll på allt annat än maten som man lagar! Tackade barnen för det sen när de satt sig vid det dukade bordet också. Det är viktigt att vis uppskattning tycker jag.
 
Vi åt, barnen hjälptes åt att duka av, Meja bad om att få plocka i diskmaskinen, sen lekte de innan det var dags att städa som de för övrigt gjorde utan protester innan julkalendern :O.
 
Jag och min älskade, underbara man och pappa till våra underbara barn latade oss på sängen med Theo och Ninni, Towe var också där en sväng, vi pratade, skrattade (jag fick några skrattanfall) myste, pussades, busade med barnen och bara va för en stund.
 
Vid 20.30 var alla barnen nattade sen en stund, Theo hade just somnat. Göran och casper klädde på sig för att åka iväg, varför så sent!? Jo de ska gå på premiären av filmen "Hobbits 2" eller vad den heter och den startade kl 23.59!
 
Jag smög in till Ninni, satte på henne en ny blöja då hon tagit av sig den, jag gick ner och eldade, fixade fika, kröp upp i soffan och kikade på en film, det blev "LOL" och den var riktigt bra tycker jag! Önskar att jag kunde vara en sån mamma för mina barn, tja inte allt som hon gjorde men bandet mellan henne och dottern! Något att jobba mot :).
 
Theo vaknade till och ville tutta lite extra, typ 3 ggr somnade han i min fam och vaknade lika snabbt när jag lade ner honom men tillslut efter knappt 1 timma sov han gott igen, han behövde nog bara lite extra närhet <3.
 
Nu är filmen slut, jag har kikat lite på faceook, borstat tänderna och tittat till barnen, skrivit några rader här och nu är det dags att gå och lägga sig...
 
Hoppas verkligen att denna känsla som jag har i kroppen nu kommer att hålla i sig och att detta år slutar på topp och att nästa år blir ett riktigt bra år!
 
Tacka alla ni som förgyllde min dag och tack älskling för att jag fick komma iväg och för att du finns här för och med mig, du gör mig hel, på riktigt!!!
 
Puss å godnatt på er alla fina där ute <3
 
Ps. Detta blev min facebook status ikväll;
 
Vilken underbar dag!!! Bästa dagen på sjukt länge, känner mig så lycklig!
Tack fina Angelica och Annika Valdén för att ni är så härliga och du också Robert för att du är så rolig . 
Tack Göran för att du gör mig hel och för att jag fick komma ifrån idag och sen komma hem till vår underbara "lilla" familj som vi skapat genom vår kärlek till varandra <3. Jag älskar dig så det gör ont!
Våra 8 små troll kan driva oss till vansinne men jag älskar dem sååå otroligt mycket! Ikväll lät de mig avsluta denna underbara dag i lugn och ro framför en bra film och lite lyxigt fika <3. Bara Theo som hade svårt att komma till ro, han ville bara snutta 4 ggr men inget gnäll, bara mys ...<3
Avslutningsvis så saknar jag och tänker på dig Tina och lilla fina Märtis <3 . Även du pappa, lillebror Jacob, mamma och Mysan <3

Snö och tankar kring jul...

I förmiddags var det så gott som helt bart på marken, det började snöa lite vid 15.00 tiden och sen avtog det. Nu när jag kikade ut så hade det kommit en hel del :D


Det blåser en del också så mycket av det har drivit, men skönt med snö tycker jag, det är ju snart jul!!!

Jag längtar till jul på ett vis, lite mindre på ett annat då vår ekonomi är sååå kass denna månad och nästa blir ännu sämre, bara en hel inkomst mindre :/... 

Jaja, vi har ju i alla fall varandra och någon julklapp får vi nog till, värre blir det med julbaket som kommer att få lida :(... Vad det gäller julmaten så får vi prioritera det viktigaste :). 

Nu sova, i morgon är en ny dag och jag ska drömma om alla goda kakor och smarrigt godis som jag står i köket och tillverkar med barnen samtidigt som härlig julmusik strömmar ur högtalarna! Följt av lite lek ute i snön och som avslutning fikar vi nybakt med varm choklad toppad med vispgrädde och marshmallows :D

Sov sött alla där ute <3



Med i tidningen :)

Idag är vi med i tidningen! Stor artikel i helgextra :).
Den som inte har möjlighet att köpa tidningen kan köpa e-tidningen på nätet och läsa. 

Mycket nöjd över det som skrevs är jag också :). 

Min fina familj <3




Kärlek <3

Sabotage var bara förnamnet!

Dagen började inte bra, grått och trist ute och speedade oroliga barn redan från start, suckade för mig själv och tänkte "å nej inte en sån här dag"... men barnen och deras humör visade sig ganska snabbt vara dagens minsta problem!
 
När vi kom ut strax innan 08.00 i morse, skulle på skolan för en träff med rektor för att summera året... ja då möttes vi utav detta!
 
Punkterat däck höger fram på Opeln (Opel Vivaro)...
 
Fin jack!?
 
 
Avklippta kablar till extraljusen...
 
och en fin dekoration på motorhuven!? NOT!
 
 
Och det kommer mera...
 
Punkterat däck vänster bak på forden (Mondeo)
 
fint jack även där...
 
ännu mer dekoration...
 
antagligen felstavat också!?
 
Ja som ni förstår som kom vi inte iväg på något möte... ringde rektor som inte hade några problem som helst att komma hem till oss för möte i stället, uppskattas!
 
Polisanmälan gjordes, spår finns och även misstankar!?
 
Min stora fråga är; VARFÖR INTE BARA KOMMA HIT OCH PRATA OM MAN HAR ÅSIKTER, TANKAR OCH FUNDERINGAR!?
 
Värst är det för barnen som kommer i kläm, de flesta av dem förstår ju inte det hela men frågar och funderar så klart mycket omkring. Däremot så förstår Casper mer än väl och han mår inte alls bra av detta. Hans kommentar var; "Nu mår jag illa!"
 
Efter frukost, en massa samtal både till och från polis och försäkringsbolag,  lite lek, byte av däck, och lunch så blev det till att fara till stan och visa upp bilarna för konsultering på verkstad.
 
Finner egentligen inga ord för detta, ett däck eller två är väl en sak, repor en annan men ett riktat budskap/meddelande mitt i eländet gör ju saken värre än värst. Vad har vi egentligen gjort för att förtjäna detta!? Ingen förtjänar detta och absolut inga barn!
 
Folk har tydligen åsikter och det får man ha men man kan ju vara människa nog att stå upp för dem också och agera lite mer moget!
 
Många tänker direkt att ett barn gjort detta, speciellt med tanke på "felstavningen" men jag tänker att det även mycket troligt kan vara en ungdom/vuxen... för att kunna rista så pass hårt (igenom alla lager med lack, ända in i plåten) och på denna höjd som på Opeln så krävs det både kraft och längd, jag som knappt når upp att skrapa framrutan på vintern!
 
Ristningarna ser olika ut på de båda bilarna så det kan tänkas att det var mer än en person, och att skära sönder ett däck, klarar ett barn av det!? Har aldrig prövat själv nämligen men gummi på ett däck är ju rätt tjockt och bör ge en del motstånd!?
Ja jag har då inga planer på att testa heller så jag lär aldrig få veta... men mycket underligt är det i alla fall!
 
Nu lägger vi denna tråkiga och ledsamma dag bakom oss för en stund och blickar framåt, detta ska i alla fall inte få förstöra min familjs sommar! Men att glömma finns inte på kartan...
 
Nu är det dags att sova och hoppas på fint väder så att vi kan leka och njuta av morgondagen, för jag har den mest underbara familj jag kunnat önska mig med en fin man och våra UNDERBARA barn!
 
Puss puss
 
 
 
 
 
 

13 år älskling!

Just precis idag är det 13 år sen det blev vi, 13 år sen jag gick ut 9:an.

På dessa 13 år så har vi varit tillsammans mest varenda dag, på sin höjd att vi varit ifrån varandra så länge som en vecka i sträck!

Stort grattis till oss <3 älskar dig Göran Meyer!
Förutom våra underbara trollungar så är du mitt allt och lite till <3 puss på dig <3

13 år!!! Fattar ni va länge!? Helt underbart tokigt och galet!


Barnvagnar!!!

Har alltid gillat barnvagnar och andra bebis/barn grejer, intressant och skoj liksom :). Skulle lätt kunna jobba i en baby butik!

Men jag har inte riktigt låtit mig kika och pröva så mycket som jag kanske eg har velat, typ bara i smyg då det är lite hysteri om kvinnor och barnvagnsintressen!

Har nyligen gått med i en grupp på fb som heter barnvagnar och jäklar va fort jag sögs in i träsket! Skitskoj ju! Men jag kan ju lova att det finns de som är galet barnvagnstokiga där in e ;P de som har typ 2 barn, äldsta 3 år och har ägt över 30 vagnar!!! Inget illa menat alls, men hur hinner man testa så många!?

Själv väntar jag ju barn nr 8 och har i dagsläget ägt 10 varnar, två av dem köpt helt nya. En Carena (1200kr om jag minns rätt!) till Casper, 3:e vagnen som även användes till Jonna och så den jag har nu, Babytravel Dublin som köptes när Melvin kom (6100 kr med liggdel och regnskydd) och den vagnen används ännu, snart 5 år senare!
De övriga vagnar jag/vi haft har vi antingen fått, köpt för 20 kr på auktion eller max köpt för 700 kr, förutom en som jag köpte för runt 4000kr men sålde ganska kort därefter med vinst :).

Nu är saken den att jag har beställt en ny vagn, en ganska dyr vagn som jag både längtar enormt efter samtidigt som jag har lite dåligt samvete eftersom jag egentligen har en fullt du vetande vagn och egentligen inte behöver en ny!

Denna vagn är egentligen inte så snygg men ändå fin, lite kantig och kanske inte så om ombonad men jag älskar O h ser fram emot dess funktioner och tillbehör :). Den största skillnaden mot den jag har nu är att sittdelarna är individuellt vändbara så man kan lätt välja att ha barnet ifrån eller mot sig.

Så klart så råkar det vara en vagn som är väldigt eftertraktad på dagens marknad och vissa ser den som den som en statusgrej, att folk har flera vagnar av detta märke osv. men jag ser mest funktionerna och att den förhoppningsvis ska uppfylla mina och barnens behov (de som kommer att åka den).

Jag ska sälja Dublin och sen har vi en Carena sulky som vi köpte för 200kr samt en Brio race som vi köpte för 400kr och dessa två får stanna som extravagnar.

Ja men till saken... Det snurrar massor med tankar om barnvagnar i mitt huvud dagligen och jag har insett att det är en ganska intressant värd och ett av mina intressen även om jag mest troligt aldrig kommer att kunna ha det som hobby mer än i tanken :)

Nu sova och förmodligen drömma om barnvagnar!

Ps. Den jag beställt är en Bugaboo Donkey från Holland och med alla tillbehör så sparar jag nästan 9000 på att beställa den där än att köpa allt här i Sverige (!!!)


Varför ljuga!?

Fick en kommentar under inlägget om kraschen av någon som tydligen bor härikring eller känner någon som gör det... Männsikan påstår att Casper omöjligt kunnat få dessa skador som han fick om han hade haft hjälm på sig... alltså menarHan/hon att jag skulle ljuga om en sån sak!?
 
Visst han har kört fyrhjulingen utan hjälm några gånger nu de senaste veckorna och det är fel även om han då bara kört på uppfarten och inte över snödrivor och annat, men när han kraschade så satt hjälmen på huvudet där den ska och jo han skadade sig ändå, tyvärr!
Varför skulle jag ljuga och säga/skriva att han hade hjälm om han inte hade det!? Bättre att vara ärlig och säga som det är! Hade han varit utan hjälm så hade jag sagt det. Men jag är sååå glad att han hade den på sig och det är nog han också!
 
Jag är inte någon människa som ljuger, jag är urusel på att ljuga! Att hitta på, överdriva och lägga till saker är inte heller min grej, sanningen är bäst!
 
Kan tänka mig att det är väldiga diskussioner om detta här i byn just nu...!? med tanke på att till och med lärarna som skolan, som inte bor här i byn visste om det innan ens skoldagen börjat i morse ;P
 
 

När som helst ändå!!!

När man en onsdag som denna, mitt i sportlovet, solen skiner och det blåser storm ute, går runt i sin "one piece", inte duschat på 5 dagar och säger till sin karl;

- Å jag känner mig så svettig och äcklig, luktar illa, har ont i huvudet och skulle behöva duscha!

Och han svarar;

- Det gör inget, jag skulle kunna/vilja sätta på dig när som helst ändå!!!

Då måste jag ju ta det som en liten kärleksförklaring!?

Ps. Kanske inte låter klokt någon stans, mer galet och kanske stör det många!? Men lite galen måste man vara ;P


Lite tankar och handlingar ur kaoset...

Måndag igen, har eldat (äntligen) i pannan för första gånger denna höst/vinter, synd bara att veden inte hunnit torka riktigt :/... först fick vi veden sent och sen strulade vedmaskinen massor. Inget att göra något åt nu, det är som det är... bara att gilla läget.
 
För övrigt är jag less på dessa dagliga konflikter vid matbordet varje gång man ska äta, alltid är det någon som ska portestera och strula... Jonna är alltid sölig vid frukosten vilket slutade med att Göran fick skjutsa barnen på skolan idag (igen!)... Casper tycker att det börjar bli pinsamt att de missar bussen så ofta pga. Jonna, hon har alltid minst 15 min oftast 30 minuter på sig men får ändå alltid springa från bordet och slänga på sig kläderna.
 
Vid resterande måltider så kan det vara lite olika vem som strular, vill inte äta, kan inte sitta stilla, smyger från bordet, blir sur för något (Melvin) osv...
Jaja, det lär väl kanske ge sig med tiden!? Bli ättre i alla fall kanske!?
 
Annars så har jag idag endast suttit stilla när jag ammat och ätit mat (typ), övrig tid har jag pysslat med lite av varje, måsten, så som att vika tvätt, hålla koll på pannan, lägga in tvätt, lagat mat, plockat disk, plockat leksaker, rastat vovven, busar med barnen, läst läxor med barnen, diskuterat ommöblering av barnens olika rum, dammsugit, bytt blöjor, sovit ner barn, ammat osv... en vanlig dag helt enkelt :).
 
Känns som att jag skulle vilja påbörja ett stort projekt snart, gå igenom varenda skåp och vrå i huset, rensa ur och plocka i ordning! jag trivs bäst när det är ordning och reda och det är det inte nu... kan se ut så kanske om man bara tittar på ytan men så är inte fallet!
Uppe på vinden i lagårn behövs det rensas och plockas i ordning också, funderar på att smita ut dit i morgon förmiddag när Ninni sover, lämna Göran inne med Towe, de hittar säkert på någonting tillsammans :).
 
Hade köpt lite nötter och choklad som vi skulle mysa med igår men efter att ha kommit hem från mamma, nattat barn, plockat disk, vikt tvätt (massor av tvätt) och hängt tvätt var klockan redan 22.30 så det blev inget...
Vi röck i oss det ikväll istället, inte för att jag driket var sugen egentligen utan mest för att det skulle bli slut och nu mår jag ju såklart illa som alltid efter att ha ätit godis... att man aldrig lär sig!!!
 
En annan sak som jag tänkte på senaste igår var denna torktumlare som vi har, den som bara skulle användas i nödfall hade jag tänkt, då när man måste tvätta mycket, om man liksom kommit efter med tvätten av någon anledning... Det känns som att det har börjat bli nödfall ganska ofta nu den sista tiden ;P eller så har jag bara många barn som älskar att ta nya kläder och pyjamasar fastän de som de har ännu inte hunnit bli smutsiga, typ helst flera gånger om dagen!
Hilma är värst av alla, hon smyger in i klädkammaren och drar på sig både tights och kjol fastän hon redan har en klänning och strumpbyxor, ny pyjamas ska hon helst ha varje kväll också om hon får bestämma. Snart sätter jag hänglås på hennes korgar ;P.
 
Nähä, nu blir det till att borsta tänder och lägga sig, kanske gå ut med vovven och kika till barnen, dricka lite vatten och säkert någonting mer... Ni vet "jag ska bara", även fastän man inte vill ;)
 
Puss å god natt ♥
 
 
 
 

Kyligt...

Egentligen borde jag ligga i sängen och sova nu men jag kände att det är rätt kyligt inne så jag tänkte att jag eldar lite innan! Då kan jag ju passa på att njuta lite extra av denna dag, sitta och fundera lite här på fällen framför kaminen, känna värmen komma och bara mysa lite.

Göran sover på soffan sen flera timmar tillbaka, trött och sliten efter ytterligare en vecka med tidiga morgnar + allt städande och fixande idag!

Ont i benen som tusan har jag också, träningsverk i hela låren! Jaja, då vet man ju att det tog och det går ju över så småningom :).

I morgon är det fredag igen, veckorna går verkligen fort! Tänkte att vi kanske skulle kunna få för oss att gå ut i skogen i helgen och se ifall vi kan hitta lite lingon! Är så gott med egen lingonsylt till gröten om morgnarna!
Men vi får väl se om övriga i familjen har lust med en tur till skogs eller ej, det visar sig :)

Nu ska jag sitta här en stund till och värma mina frusna fötter innan jag ska borsta gaddarna och krypa ner i sängen.
Får se om jag får med mig han som sussar så sött på soffan också eller om han sover för hårt...
Sovmorgon kan vi hoppas på också, det behöver vi alla, mest barnen, de var så trötta ikväll allihopa.

Puss puss å sov så gott!


Stökiga barn!?

Den här såg jag på instagram en dag och var bara tvungen att kopiera den! 
 
 
Kanske att man får användning av den någon gång i framtiden!?
Har ni stökiga barn?

Jag avskyr verkligen konflikter, men jag är inte rädd för dem...

Givetvis så blev det inte som jag tänkt och föreställt mig...
Oense, missförstånd, dåligt samvete, kränkt, kritik som inte togs emot rätt, ett gräl... osv... Mamman blev förpassad till sängen medan pappan fixade frukosten och klädde på alla barn!

Nu är de i alla fall grabbarna ute och har kört igång med veden, de har hjälp av Tony också.
Vi andra är inne, barnen kikar på film och Ninni är nybytt, påklädd och sover.

Mamman ska väl gå hör och grubbla, älta, ångra, ha dåligt samvete samtidigt som hon känner att hon har rätt samt må illa över det hela, så lär väl allt återgå till det vanliga innan lunch eller middag!?

Kanske ska börja med att dricka lite vatten och få i sig något att äta!? Min gröt som jag hann koka ligger tydligen i soporna...

Nog klagat, men ibland måste man... Skulle kunna skriva ordagrannt om det hela men det blir lite mycket info om sånt som ingen har med att göra... Alla grälar vi, tjafsar och bråkar ibland, sånt är livet.
Bara det att jag tycker det är så jävla jobbigt att jag nästan hellre vill dö dessa gånger även fastän det kanske inte är så allvarligt.
Men så är jag uppväxt i ett hem med massor av konflikter jämt och ständigt så det är väl kanske inte så konstigt att jag avskyr dem!?
Dessutom så var det ju såklart alltid jag som hade och gjorde fel, alltid jag som fick vika mig osv... Sånt sitter som berg i ryggmärgen :(.


Göran har lärt mig att jag ska stå för det jag tycker, säga ifrån när det behövs, ingen kan göra mig illa nu, jag kan inte förlora! Han har så rätt, nu är det bara jag som ska lära honom att inte ta åt sig så hårt av min kritik utan ta vara på den, oftast menar jag inget illa, tänker att säger jag inte så kan ju ingen veta och då inte göra något åt det som blir fel.
Det är väl för det mesta enklast att bara vara tyst och se glad ut men då fortsätter bara problemen, så i längden är det bättre att öppna munnen fast på ett bra vis... Men när jag gör det och hur jag än gör det så blir det alltid fel på något vis och jag anser att det ligger i andras sätt att ta åt sig det man säger, i detta fallet Görans och vi har pratat om det flera gånger så det kan ju bara bli bättre! Vilket det till viss del redan blivit, men allt kan ju inte bli helt fulländat och bra.

Oj oj, nu blev det ännu mer skrivet, lite av mina tankar... jag skulle kunna skriva en hel bok om vad som snurrar i mitt huvud, men det ska jag inte...

Måste bara nämna en sak till och det är att om jag verkligen vill ha något sagt till någon så skriver jag hellre, då får man prata till punkt utan att bli avbruten och överkörd... Det har jag i alla fall lärt mig från min barndom även om det känns som jag aldrig fick något sagt då heller... Men som sagt det kan ju bara bli bättre! Har hört sen jag var liten att jag är grymt stark, ett riktigt maskrosbarn, och den som alltid stöttade mig och talade om detta för mig är ingen annan än bäste Syster Kerstin Halvarsson! Tack vare henne så klarade jag att stå upp och stå ut, bli den jag är idag <3

Puss puss, inser att jag är bland de lyckligaste i världen trots att livet känns tufft och orättvist många gånger! Jag har ju min Göran och våra 7 underbara barn, Min syster Tina är också någon som står mig väldigt nära! Övrig familj också så klart men de ligger ett snäpp under :)...

Duktiga grabbar <3



Tidigare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus