Mamman och de 12 trollungarna

Jonna har länge velat ha en docka som ser ut som en riktig bebis, redan när hon var ca 4 år letade hon efter en...
Innan sommaren hittade hon reborn-dockor på nätet och kikade mycket på dessa, finns både med tygkropp och de som är helt i silicon.
De av silicon kostar massor och personligen tycker jag att de ser väldigt sladdriga ut.
De som har tygkropp har ofta armar, ben och huvud av vinyl som målas med oljefärg för att dockorna ska se riktigt verkliga ut. På dockorna rotas även hår för hand, inte äkta, minns inte material.

Vi pratade om dem och kollade lite på nätet, de kostar ju ganska mycket men hon ville verkligen köpa en och jag sa att vi skulle vänta till efter sommaren för att se om intresset fortfarande fanns eller om det var en nyhetens behag grej eller inte.

Nu är sommaren snart slut och hon frågar fortfarande efter en docka, hon har hittat en speciell som säljs av Anna Perez och då fanns dockan Emmet och så Anja, hon har velat mellan dessa men bestämt sig för Anja.

Jag beställde till slut dockan, ska också nämna att hon betalar den med sina egna sparade pengar och den kostar 3200kr.
Sen kom hon hem en dag och var rasande, jag ringde och bad henne komma hem när Göran sett henne och några av hennes klasskompisar vid insamlingen, klättrandes på containrarna och det vet Jonna att vi sagt ifrån, vet att andra barn klättrar där men jag vill inte att mina barn ska göra det.
Varför hon blev rasande var för att hon bara en stund innan varit hem och hämtat greker för att hon skulle sova över hos en av kompisarna, vilket hon hade listat ut att hon troligtvis inte skulle få...
I alla fall, till poängen, hon skrek åt mig att avbeställa dockan... jag tänkte direkt att detta ska jag inte göra men hon kan gärna få tro det så hon kanske lär sig att inte säga saker som hon inte menar... det gör vi alla ibland men jag tänker inte uppmuntra det.

I alla fall så en dag kom dockan, Jonna har varit ledsen för att jag avbeställt den (det är ju vad hon trott) så jag tänkte att jag kunde överraska henne.
Så jag packade upp den på kvällen, lade allt i ordning i lådan den kom i och ställde den brevid sängen.
På morgonen gick jag upp och väckte henne och när hon tittade i lådan blev hon så överraskad och glad så att tårarna började rinna.
Hon är väl medveten att hon trots att den är som en riktig bebis ska ha den som en docka och inte bli "besatt" och på riktigt låtsas att det är en riktig bebis.

Dockan heter som sagt Anja och hennes kropp är fylld och viktad så hon väger 2750g och hon är 52 cm lång.
Den har hår och ögonfransar som är rotade för hand, inte åkta hår dock men det ser ut och känns äkta.
Där armar och ben är fästa är en typ av "led" som gör att man kan vrida/snurra armar och ben mer verklighetstroget.
När jag först tog upp dockan ut lådan så kändes den verkligen tung och lite läskig.

När Jonna gick ner med den och visade syskonen så ville alla hålla och Lilly trodde nog att det var en riktig bebis och jag klandrar henne inte.
Theo höll henne och sa att hon var så söt!

Så klart så har några av syskonen sagt att de också vill köpa en sån docka men jag tycker att de är lite för små ännu, det är ju trots allt inge lekdockor som tål vad som helst utan mer ett samlarobjekt, men ändå lite "lekbart".