Mamman och de 12 trollungarna

Minnah som redan satt i sin matstol bar jag till hallen och precis ut på bron så hon skulle se oss, varför jag inte ställde henne på marken (sittande i stolen) vet jag inte. 

Efter en stund var olyckan framme, flera av barnen hade lekt med henne uppe på bron och på något vis hade stolen flyttat sig och vi har inte nog uppmärksamma på just det. Plötsligt hoppar hon till när hon blir glad och stolens främre ben åker utanför kanten och hela stolen med Minnah i vickar ner för trappan. 

Jag såg allt men hann inget göra, hon landade på ansiktet, på nedersta trappsteget och stolen följde med över. 

Jag var snabbt framme och när jag lyfte upp henne  andades hon inte, hon bara stirrade skräckslaget på mig, hon hade tappat andan och andades lyckligtvis snart igen. 

Innan hon började skrika hann jag tänka hemska tankar!

Näsan började blöda rejält och blev svullen omgående. Jag torkade av det värsta och försökte trösta, ringde sen 1177. 

Minnah lugnade sig men var fortfarande ledsen, på 1177 sa de att jag borde åka in för säkerhets skull när hon ändå föll så pass lång bit. 

Jag packade ihop det viktigaste ovh åkte iväg, jag hade henne i babyskyddet brevid mig, skönt att det fanns kvar och att vi inte har någon airbag på passagerarsidan fram. 

Hon var ledsen en bit men somnade sen, dov oroligt och jag höll hennes hand mest hela tiden för att hålla koll på henen. 

Vi fick ganska snabbt komma in på en första rutinkoll, där allt registreras och det avgörs vem man ska till. Vi kom in strax innan 20.00 och hade inom en timma fått hjälp... men sen... vi var ju inte prio 1 om man säger så. Vid 05.00 tiden i morse fick vi träffa läkare och då hade Minnah lyckats sova ca 3 timmar och även jag någon timma. 

Jag kände redan efter någon timma att vi nog egentligen hade kunnat åka hem för hon mådde fint men vi tog det säkra och väntade. 

Som jag trodde så mår hon bra, lite svullen över näsan så klar och  även lättare blåmärken men hon har inte speciellt ont. 

Vi var väl hemma vid 08.00 tiden och eftersom Minnah sov i bilen så satt jag kvar och försökte få lite mer sömn, men det dröjde max en timma innan Lilly stod utanför och ropade. 

Göran jobbade kvällen och natten egentligen men blev ivägskickad av son arbetskamrat, klart han skulle vara med oss på sjukhuset. 

Casper, Jonna och Meja fick ansvaret att ta hand om de små hemma och det gick jättebra. 

Minnah mår tack och lov bra, hon hade tur och alla blev vi rädda. Alla andra barn grät för flera av dem såg när hon föll och hon har blivit extra pussad på idag ovh omhändertagen av sina syskon. Och jag lär ju tänka en gång extra innan jag placerar någon i en matstol eller liknande igen. Ganska oigenomtänkt måste jag så klar erkänna men gjort är gjort och jag är galet tacksam för att det gick bra. 

Glad fastän klockan var sent på kvällen/natten

Det blev inget jättestort firande då både jag och Göran tillbringat natten på akuten med Minnah, skriver ett eget inlägg om det. 

När vi kommit hem, handlat frukost och utfodrat alla och jag fått undan i köket osv så tog vi en promenad till badet. 

Det var igår, min kvällspromenad drog ut på tiden men jag tänkte att även fastän klockan var en stund efter 22.00 så kunde det vara skönt att få rensa hjärnan en stund. Jag bestämde mig för att gå till Ljungabron och tillbaka, brukar bli 7,7 km ca. 

Jag hann inte riktigt fram till mitt mål, en bit innan bron på ett hygge ser jag plötsligt något stort och brunt komma springande ganska nära vägen.  Jag konstaterade ganska snabbt att det inte kan vara något annat än en BJÖRN! 

Jag vet att man ju inte ska bli rädd och springa men eftersom den ändå var ca 50-100m bort och troligtvis inte hade sett mig så vände jag mig tvärt och började springa hemåt igen, första gången det inte på något vis känndes jobbigt att springa!

Jag hann tänka att jag kanske borde ringa efter skjuts hem men ganska snart kom en bil körande från björnens håll och jag stannade tvärt och började veva med armarna och de stannade. 

Han som körde hade precis sett något stort och brunt springa med väldig fart rakt över vägen, så han hade också fått se björnen, även om det var på håll. 

Jag fick skjuts en bit av dem men från Campingen ville jag ändå gå sista biten hem. 

Ikväll gick jag och Louie en promenad, men vi gick bara en så pass lång bit som kändes säker och i lite bättre tid. 

Så mysigt med en glad liten nakenfis,  gyllenbrun av den härliga solen i vagnen som nyfiket tittar på allt och pratar och pekar. Kvalitetstid av den bästa 😍 kanske i fortsättningen ska ta med barnen ett och ett på mina promenader så vi får prata lite bara vi. 

Redan 11 år, snart är hon tonåring, jo 2 år kvar men det kommer ju som det alltid gör gå väldigt fort. 

Grattis älskade och finaste Meja på din dag ❤️

Blev några bilder tagna i alla fall, den tog jag mig också ett dopp. 

Det var 5:e gången vi var och badade sen de öppnade i måndags och jag har badat en gång tidigare. Kallt men skönt, märks ändå att det är tempererat även om det inte direkt känns varmt att kliva i. 

Många fler besök kommer det nog att bli innan sommaren är slut. 

Nu sover snart de mindre barnen, Melvin är fortfarande uppe, Casper sköter sig själv och Meja har gått till farmor, hon ska åka till stan och födelsedagsshoppa i morgon och hon har längtat sååå mycket!

Jag ska natta Minnah och sen vänta på pappan som slutar jobba 20.00 men kanske skulle komma iväg lite tidigare. 

Tänkte hinna träna lite innan men vet inte om jag hinner. Sen ska jag avnjuta en hamburgare eller 2, har inte ätit middagen än, blir liksom ingen tid när det är sån här mat som ska serveras till alla barn och så hinner man inte njuta. 

I morgon är det måndag och en ny vecka, 3:e veckan på sommarlovet och det ska tydligen vara finväder flera dagar!