BVC och vaccin

Jonna har varit hemma idag också, knappt någon feber men rösten blir sämre och sämre och halsen gör ont, vi får väl se om det blir bättre eller sämre. 

Vi har varit på BVC för att väga och mäta Noah, vaccin fick han också. Allt såg bra ut, han växer väldigt bra både i längd och vikt. 

Hem och laga lunch, sen sov Minnah och Jag och Jonna såg film. 
Noah var trött men somnade inte, sov en snabbis vid bröstet och en kortis efter det men sen sov han inte någonting riktigt förrän klockan blivit 19.30 ca. Då hade han precis fått pyjamas, ny blöja och tutte, han sover fortfarande. 

Göran jobbar natten, började 12.00, slutat 12.00 i morgon. 

Middagen lagade Hilma idag, med lite assistans då det blir ganska många grytor att hålla reda på när det ska kokas pasta, sås, grönsaker och stekas köttbullar.
Alla åt med god aptit, det borstades tänder, kikades på barnprogram, jag nattade Noah, stekte lunchlådor till Casper och sen strax innan 20.00 så nattade Jonna Minnah och jag de andra små. De större gick ut ganska tidigt ikväll. 

Nu är klockan strax 23.00 och jag sitter i sängen och skriver nu innan jag ska sova. 
Casper kom nyss hem efter att ha varit i Handsjön och firat Emilia som fyllde år idag, stort Grattis!!!

Nu sova, Noah låter, kanske han tänker vakna nu? 

Sängen är förresten renbäddad också, det hjälpte Jonna mig med vid 08.30 i morse ❤️
Nu vaknade han, dags att tutta och sova. 

(null)
Från härom dagen ❤️

Lördag 4:e Januari...

Typ lite sovmorgon idag, eller ja, första gången jag klev upp så var klockan bara 06.15 men jag kunde lägga mig igen då bara Minnah var vaken. Lämnade henne i soffan, där jag fann henne, med filmen frost och pappan som blivit kvar i soffan under natten. 

Blev frunch vid 11.00 och sen gick Göran ut med Casper i garaget, försöka fixa igång en motor som Casper satt ihop och de lyckades. 

Jag fick besök som ville klippa sig och Theo, Lilly och Louie skickade jag ut en stund för att leka i snön, nu när det snöat lite och det inte är glashalt efter allt töande och regn. 

Annars så har det fixats med lite tvätt, barnen har ätit lördagsgodis och jag hann sitta och pyssla lite med ett nytt projekt som jag tänkte testa på, men ganska snabbt blev det dags att laga middag. 

Vi åt, enligt barnens önskemål, fiskpinnar och mos. Passade på att tända upp i pannan när jag ändå vet ner i källaren och hämtade fiskpinnar och grönsaker ur frysen. 
Knappt 30 tog det från att jag kom upp från källaren tills maten stod på bordet och då hade jag även dukat fram tallrikar, bestick och glas, tömt diskmaskinen och börjat fylla på den samt rört ihop en kall sås till maten. Ibland är man lite effektiv och det går smidigt när man faktiskt får ha köket nästan helt för sig själv.  

Nu är det i vanlig ordning nattning av barn som gäller, har hängt lite mer tvätt och satt igång en ny maskin. 
Så fort barnen somnat så är det väl tänkt att vi ska försöka hinna se en film innan det blir alltför sent. Igår gick jag och lade mig 01.30...

(null)
Denna bild tog jag i söndags men den är så fin så jag tänkte bjuda på den ikväll. 
❤️❤️❤️
Noah har ju för övrigt hunnit bli 2 månader redan (i onsdags), för 3 dagar sen. 
Han är så pigg och glad när han är vaken, ler massor och nästan skrattar. 
Börjar bli riktigt stark i nacken och vill inte gärna ligga ner förutom när han är trött. 
Stoppa tiden lite!!! 
❤️❤️❤️


1:a advent, 1 månad med Noah ❤️

Idag så sov de små ganska länge, men det var nog mest för att det bara var Ninni och Louie hemma, Theo och Lilly sov ju hos farmor. 
Men vi klev ändå upp ganska tidigt då barnen som sjunger i kören skulle vara i kyrkan klockan 10.00 för att repetera inför gudstjänsten klockan 11.00. 
De barnen som skulle iväg åt frukost först och sen åt vi andra, så ovant att inte sitta som packade sillar kring köksbordet. 

Jag, Jonna, Meja, Lilly och Noah gick sen till kyrkan för att se barnen sjunga och vi fick även se ett fint litet dop. 
Efter gudstjänsten var det fika i församlingshemmet. 

Vi var hemma igen strax innan 13.00, då bäddade jag ner Minnah i vagnen för att sova. 
Lilly lät hes på rösten i morse när hon kom hem från farmor, men under tiden vi fikade så fick hon en febertopp och var jättedålig när vi kom hem. Dock hade hon bara 38,7 grader i temp då, den steg ännu en grad innan middagen. 

Meja, Melvin, Hilma och Towe åkte sen iväg på fotbollsträning strax innan 15.00 och kom tillbaka efter klocka. 17.00. 

Vi åt Pasta Carbonara till middag och sen åkte Casper till stan. 

Innan läggdags duschade jag Ninni och Theo, Lilly och Louie får duscha en annan dag. 
De större duschade själva. 

Eftersom det ju är 1:a advent så ville jag ju få upp lite stjärnor och juliga gardiner. 
Göran fixade upp alla stjärnor utom denni köket innan vi gick till kyrkan och så fixade jag med stjärna och gardiner i köket när vi kommit hem. 

(null)
Samma gardiner och stjärna som alltid 😍

(null)
Adventsljusen brukar dock variera, dessa har barnen gjort på kören. 

(null)
Fint i sovrummet också. 
Barnens rum och vardagsrummet glömde jag fota. 


Inte nog med det så är det idag 1 månad sen Noah föddes, tänk att han varit hos oss i en hel månad redan! Underbara lilla knyte ❤️

(null)
Peta näsan och hålla lillebror samtidigt funkar ju perfekt tycker Minnah 😜

Helgen, tö och is...

Helgen har varit ganska så tråkigt, det har töat det innebär att det varit och är fortfarande värsta knöliga isbanan här ute. Vi har alltså inte kunnat vara ute trots att temperaturen varit lagom, det är så att man gruvat sig för att gå ut och rasta Tyra så hon får göra sina behov till och med. 
Visst kan man grusa och salta men det hade inte hjälpt nog mycket för att kunna vara ute och leka utan att alla skulle halka och slå sig och dessutom blir genomblöt direkt. 

(null)
I torsdags kväll såg det ut såhär, då hade det regnat smått under dagen och blivit rätt halt, det syns ganska tydligt! 

Tidiga morgnar både lördag och söndag, dock fick jag möjligheten att ligga kvar längre då Göran klev upp före mig, trots att det nu är han som är sjuk... borde ha varit han som fick sova... även om det är svårt att sova när det tydligen är helt omöjligt för de mindre barnen att hålla sams. Vad hände med att tassa upp på morgonen och sitta under en filt i soffan och mysa framför barnprogram!? 

De större barnen och jag hade myskväll framför en film i fredags, de fick sitt lördagsgodis då och åt resterande igår kväll när de gick ut på rummet lite tidigare. 
Det var meningen att de mindre skulle få sitt igår men när de mest tjafsar och bråkar så känns det som att de kan få vara utan... idag söndag har varit likadan så det blev inget godis idag heller. 
Trots att vi försöker aktivera dem inne, spela spel, leka med lera eller annat så måste det tjafsas, de är väldigt duktiga på att tillrättavisa varandra hela tiden. De vill mest bara sitta med en skärm om de själva får välja... men det måste också förtjänas, kan man inte leka och umgås så blir det inget annat heller. 

Igår bakade Göran en mjuk pepparkaka när jag gjorde middag, han vill ha en med lingon i, en som smakar som Kerstins gjorde (Tonys biologiska farmors). Jag tror kanske att Susanne har ett recept på den som jag eventuellt skrivit av men hittade det inte igår. 

Vi blev förresten glatt överraskade igår eftermiddag då vi fick ett spontant besök av Görans pappa och sambo. De hade varit i stan och handlat, kom förbi en kortis och hälsade på och lämnade "gröt" till Noah. 
Så skoj att de kikade förbi även om det inte blev så länge så är ju det mycket bättre än om de bara åkt förbi. 
Jag tänker ofta att det skulle vara så mycket roligare om man träffade alla nära och kära lite oftare än man gör, men vardag, livet och annat kommer lätt emellan och man måste lära sig att prioritera helt enkelt, det kan alla blir bättre på, vi också, även om det är lite svårare för oss att spontant besöka (våldgästa) någon då vi är så många 😅. 
Men de flesta vi känner vet att hos oss är det allt som oftast bara att komma förbi, vi är oftast hemma och dörren är så gott som alltid öppen för den som vill. 

Nu i eftermiddag har Meja, Melvin, Hilma och Towe varit i Klövsjö och spelat fotboll, så roligt att det finns aktivitet som inte gör att man blir uppbunden för matcher alla helger och som inte ligger så långt bort. Aktiviteter som skojs skull som det inte gör något om man skulle missa då och då och något som aktiverar kroppen. Kanske ska undersöka om det finns möjlighet för liknande här i Rätan, för samma åldrar och kanske en för de lite yngre. Men det som oftast är svårt är att hitta någon som kan och har tid att hålla i det hela. 

Minnah är fortfarande sjuk med feber och massa skor, även lite hosta. Theo låter som att han är påväg att åka dit han också så vi får väl se hur kommande vecka blir. 
Till Göran köpte jag i fredags en speciell nässpray för bihålorna, den verkar göra så trycket och snoret släpper men frågan är hur länge det tar för honom att bli bra igen, för just nu låter han inte alls frisk. 

Nu ska jag bara se till att Louie kommer till ro och somnar så är det dags för Minnah sen. Noah har nyligen ätit, fått ny blöja och pyjamas efter att ha sovit någon timma, ligger i soffan med Meja som börjar låta trött igen. 
Igår hade han lite ont i magen och sov inte några längre stunder förrän på kvällen då han somnade som en stock på köksbordet där jag lade honom på Görans tröja. Han vaknade inte ens när jag sen var honom till soffan för att vi skulle se på tv. 
När alla lagt sig sen så blir det väl tv ikväll också innan läggdags, om det finns något att kika på, annars kanske jag tar fram stickningen eller pennor och målarböcker istället. 

(null)
Kläder från farfar och Liza ❤️

(null)
Mysigt på pappas tröja 🥰

(null)
Vaken och naken i soffan sent på kvällen. 
🙏🏻
(null)
Han gillar för det mesta inte blöjbyten och att vara naken då han avskyr minsta kyla, men ibland gör det bra. 
🤗


Noahs förlossning...

Idag (22 November klockan 22.30 när jag börjar skriva detta) är det 3 veckor sen Noah kom till oss, den 1 November 2019 klockan 18.00. Han föddes i vecka 42+0 vilket innebär att jag gick 15 dagar över tiden, det längsta jag någonsin gått över och så långt som man som längst egentligen får gå. 
Egentligen tyckte jag inte att det var så jobbigt att vara gravid länge utan det som var mest jobbigt var att inte veta och att vänta på när han egentligen skulle komma, sen blir man ju såklart lite orolig när det går så pass länge och man vet att moderkakan åldras snabbt mot slutet av en graviditet och funktionen minskar och innebär en risk för barnets liv.
 
I alla fall, fredag den 1 November, på dag 15 efter beräknad förlossning (som var den 17 Oktober) skulle vi befinna oss inne på förlossningen klockan 08.00 för bedömnig. Jag var så gott som säker på att vi inte skulle bli hemskickade eftersom barnmorskan vid senaste besöket sa att allt var mjult och moget när hon undersökte, så jag trodde själv att kropen var redo för en ev igångsättning. Igångsättning var ju egentligen inget jag ville att vi skulle behöva ta till men det finns ju flera sätt att göra det på och som sagt så behövde ju bebis få komma ut, så jag hade i alla fall packat med mig allt jag ansåg att jag skulle behöva för förlossning och efterkommande tid på BB.
 
När vi kom in möttes vi av en barnmorska som jag inte minns vad hon hette, vi fick sitta ner under tiden som hon gick och informerade dina kollegor att vi var där. 
Ganska snabbt eller mer på en gång så kom Monica ut till oss, hörde henne säga till de andra att hon kunde ta emot oss.  Monica har jag träffat många gånger tidigare, hon har både gjort ultraljud, förlöst och varit med i bakgrunden av någon förlossning, hon är nog min absoluta favorit! Monica är lugn, rak, bra på att informera och prata, hon lyssnar och är en väldigt varm och fin människa.
 
Vi gick in i intagningsrummet, jag fick gå och kissa och sen ligga ner på sängen där de satte en kurva på magen för att läsa av bebisens hjärta och även aktiviteten i eventuella värkar. Den skulle sitta i ca 20 min sa hon men det blev en stund längre, viket inte gjorde något, vi hade ingen brådska och det är ju förståeligt att de har fler patienter att ta hand om. Det föddes totalt 6 barn det dygnet. 
Måste också nämna att jag där och då fortfarande hade en förfärlig hosta som jag då hade haft i minst 3 veckor, hostade natt som dag men mer när jag låg ner och som mest på natten, då var det hemskt. Varje gång som jag hostade så registrerades det som toppen på en värk men det gick väldigt lätt att urskilja vad som var värk och vad som var hosta som tur var.
 
Efter kurvan, som såg bra ut, var det dags för undersökning och nu hade hon en student med sig, först undersökte Monica och sen studenten, de pratade om vad de hade känt och jag fick sen sammanfattingen att det fortfarande var ca 1,5 cm kvar av livmodertappen men att den var väldigt mjuk och jag var öppen ca 4 cm om man töjde. Detta i sin tur innebar att de ansåg att jag var redo för en förlossning och nu var det bara tillvägagångssättet för att få den att starta som skulle diskuteras.
Alternativen var att sätta dropp först för att få igång värkarna och sen ta vattnet och sätta en skalpelektrod på barnets huvud, eller att ta vattnet först och se om värkarna kom igång av sig själv. Jag bestämde att vi skulle ta vattnet först för att se vad som hände, jag ville helst slippa dropp så länge som det gick och försöka få det att starta så naturligt som möjligt.
 
Klockan 11.00 hade vi fått ett rum och Monica hade tillsammans med "överbarnmorska" (heter det ens så!?) tagit hål på fosterhinnan, dock bara gjort "pyspunka" som hon sa, de ville inte att det skulle gå för fort och att kanske en navelsträng kom emellan, eller en hand som med Louie, för bebis låg även denna gång väldigt högt upp. Monica petade hål på hinnan under tiden som den andra barnmorskan höll ganska hårt om magen för att bebis skulle ligga stilla och inte flytta sig.
Jag fick sen ligga stilla på sängen tills 13.45 ca, jag tror det var så, Monica kom in då och då och kollade läget, men det hände inget mer än att jag fick lite kraftigare sammandragningar som inte alls gjorde ont. Hon meddelade att klockan 13.00 skulle nästa barnmorska ta över för då skulle hon själv in på BB och jobba ett pass/shift och hon skulle välja barnmorska som skulle ta över med omsorg, jag hade varit tydlig med att skriva i förlossningsbrevet att jag ville ha en trygg barnmorska.
 
Klockan tickade som sagt på och ca 13.45 kom Catherine in, en relativt ung barnmorska men som ändå kändes just trygg och erfaren, hon var väldigt glad och vänlig, skojade och var lättsam samtidigt som hon verligen hade båda fötterna på jorden.
Hon bestämde ganska snabbt att hon skulle göra hålet på fosterhinnan större och så skulle jag få komma upp och stå, gå på toaletten och kissa fick jag också. Hon hade under större delen av tiden kontakt med Monica som bara jobbade på avdelningen bredvid. 
Vattnet kom i omgångar i samband med värkar, som jag fortfarande knappt kände av och jag fick byta binda några gånger då de blev dyngsura. Barnmorksn var borta kortare stunder och kollade läget, när hon var inne hos oss så pratade vi lite om vad jag skrivit i brevet och det lät inte som att hon hade några problem med mina önskemål utan vi var överens att försöka följa dem så gott det gick utan att det skulle innebära någon risk för vare sig mig eller bebis. 
 
Mina önskemål var:
* En så naturlig förlossning som möjligt
* Inget dropp (om inte nödvändigt)
* Ingen skalpelektrod
* Eventuellt stå på knä och föde och då också hjälpa till att ta emot bebis själv.
* Inget blodprov på navelsträngen
* Inget livmodersammandragande (Oxytocin)
* Ingen avnavling förrän navelsträngen är helt vit och slapp
* Helst föda ut moderkakan innan man klipper navelsträngen
* Ingen stress eller hets
Och allt detta i den mån det är möjligt utan att ta stora risker, men just att inte göra ala dessa saker i förebyggande utan bara om det blir nödvändigt för min och bebis hälsa.
 
Klockan 15.00 var hon tillbaka till oss efter en stund borta, jag hade lite värkar, kanske lite mer än innan de släppte på vattnet men fortfarande inga regelbundna eller speciellt starka, jag kände inte ens när jag hade någon utan var tungen att kika på skärmen där man såg via apparaterna jag hade kopplade på magen. Magen blev ju hård men det kändes knappt och gjorde absolut inte det minsta ont. 
Hon var i alla fall ganska rakt på sak och sa att hon tyckte att vi skulle pröva sätta lite dropp bara för att få igång värkarna och sen förhoppningsvis kunna ta bort det helt sen när kroppen troligen fattat galoppen och skötte det hela själv. Jag svarade innan hon ens försökt övertala mig att det var okej, jag hade precis innan sagt till Göran att det kanske var lika bra att sätta lite dropp för annars visste vi ju inte hur länge vi skulle behöva vänta på värkarna och som sagt så ville vi inte utsätta babis för någon fara i och med att moderkakan sjöng på sista versen också.
 
Hon satte in infart i handen och kopplade sen på droppet, satte det lågt på 20 (är osäker på i vilka enheter de mäter) och så lämnade hon oss själva. Redan efter några minuter kom värkarna igång och de kändes betydligt mer än innan och kom ganska tätt, droppet gav alltså resultat även om de bara gav lite och det kändes hoppfullt! Göran hämtade ett gåbord till mig och där stod vi tillsammans och tog oss igenom värkarna. Jag var ju som vanligt rädd och hade ångest över det onda som skulle komma, ångest över att inte kunna hantera smärtan och att tappa kontrollen. Jag vet att han tycker att jag är lite "fjantig" då det aldrig hänt att jag tapat kontrollen tidigare, att jag alltid föreställer mig det värre än vad det är och blir men där och då så var han bara stöttande och tröstande, gav mig en massa trygghet och jag kände mig både lugn och laddad. När värkarna kom höll jag hans hand och borrade in näsan i hans kind för att kunna andas in hans doft, min alldeles egna snuttefilt <3. Han nämnde att det var tur att jag i alla fall hade en bra andedräkt och så skrattade vi, innan han fortsatte stryka mig på ryggen och gosa med mig där jag stod och andades igenom mina värkar. 
Förutom hårborste så testade jag även att sitta på en pilatesboll, det gick bra när värkarna inte var så kraftiga men senare när de tog i lite mer och jag hängde mot sängen så blev det lite trångt för bebis, så gåvobrevet kändes bättre. 
 
Göran brukar oftast under förlossningarna vara ganska avvaktande, sitta i fåtöljen med telefonen och spela lite samtidigt som vi pratar mellan värkarna. Men eftersom detta var sista gången (förmodligen) som vi får uppleva en förlossning tillsammans, när vårt sista barn föds, så kändes det som att vi båda verkligen tog vara på tiden och gjorde det till något lite extra speciellt, i alla fall kände jag det så.
Efter max 20-30 minuter kom Catherina in igen och sa "är det här som det gör lite ont!?" med ett leende på läpparna och jag tror hon precis svalde sista tuggan på en smörgås eller liknande, väldigt avslappnande och härligt kändes det i alla fall när hon kom in till oss, extra glad för att droppet gav så bra resultat. 
Hon tyckte dock 
att värkarna kom lite för tätt och sänkte droppet till 10 enheter och sa att vi vill ju inte stressa ut barnet. Hon och en annan tjej började förbereda med att plocka fram saker inför själva födseln och när de var klara så gick de iväg och vi blev kvar själva och fortsatte att ta oss igenom värkarna som blev allt mer intensiva, inte så långa men kraftiga och det kändes bra. 
 
Jag hade droppet i sammanlagt 2 timmar, de tog bort det vid 17.00, innan dess han barnmorskan undersöka mig och konstaterade att jag var ca 6 cm öppen men att det nästan var mer öppet vid den inre modermunnen vilket var bra, bebis låg fortfarande högt upp men hjärtljud och allt såg bra ut.
Jag fick in lite äpplejuice och vatten med jämna mellanrum som Göran assisterade med så jag fick i mig lite då och då, en av sköterskorna som var in med en bricka var ganska märklig... hon kom in med brickan mitt i en värk men ställde sig ändå och höll fram brickan framför mig precis som att hon trodde att jag skulle ta ett glas och dricka även fastän jag var i fullt koncentration och fokus på att andas igenom något som gjorde väldigt ont!... säkert inte hennes mening men så här i efterhand känns det väldigt knäppt och komiskt.
När de tagit bort droppet vid 17.00 så var jag 8 cm öppen, timman som följde så minns jag inte allt helt i detalj eller tidsmässigt för allt gick som ganska snabbt. Värkarna var som sagt ganska kraftiga och jag minns att jag tänkte att det var bra att de inte var längre än de var. Hon undersökte mig ganska ofta mot slutet och öven innan den sista timman, höll kvar och kände under värkarna för att se att allt kändes och såg bra ut, berömde mig för hur jagslappnade av och var tung i kroppen och lät värkarna göra sitt.
Jag började känna att jag ville lägga mig på sidan, det brände rätt bra i bäckenet av värkarna och jag kände hur kroppen gjorde sig redo för att värkarna skulle övergå till krystvärkar. 
Plötsligt blev bebis hjärtljud väldigt låga, de hade svårt att skilja hans från mina och hon sa att "Nu kommer jag sätta en skalpelektrod så vi kan se att han mår bra" hon bara konstaterade att det behövdes och jag hade inga invändningar, måste de för hans bästa så ska de så klart göra det och jag visste ju att hon bara skulle göra det om hon verkligen behövde. Hjärtljuden fortsatte att vara låga och jag fick ställa mig på alla fyra för att ge mer plats i magen. Det tillkallades läkare för säkerhets skull och jag kände att de var lite oroligt men ändå underkontroll och absolut inget hysteriskt omkring mig, alla var fokuserade, lugna och sanasade. Hjärtljuden stabiliserade sig ganska snabbt och jag fick ligga på rygg en stund och alla slappnade av. 
 
När klockan var ca 17.30 ringde Göran till Jonna för att kontrollera om något behövdehandlas  inför frukosten nästa dag, sen ringde han Casper som fick åka ner på Tempo för att handla lite mjölk och bröd. Casper frågade hur det gick och Göran sa som det var att vi inte visste om det ev kanske behövdes ett snitt om inte härtljuden stabiliserade sig och efter ett kort samtal lade de på.
Efter det gick allt snabbt, jag tog några fler värkar som jag minns brände som attan i bäckenet och ryggen, jag lade mig sen på min högra sida, kände krystvärkarna byggas upp och sen var det äntligen dags! Den känslan, när man känner att det är dags att krysta, att veta att nu snart är det klart, att man kan hjälpa till och att smärtan ändrar form är så otroligt härlig.
Jag fick en mask med syrgas en stund innan, för att ge bebis lite extra syre i och med att bebis verkade lite stressad ett tag.
Göran kom runt på min sida, han tog med sig ett sånt stödben som man sätter på sängen, det hängde på väggen där han ändå skulle gå förbi. Jag andades i masken, så skönt att ha den att trycka mot ansiktet, brukar ju annars bli Görans hand som jag pressar mot ansiktet.
 
Under tiden som krystverkarna börjar och jag andas i masken, känner den sköna känslan att snart är han här!!! Ser, känner och hör jag hur Göran står vid mitt ben, assisterar barnmoskan, hjälper till och förmedlar när jag ska krysta och när jag ska vänta och pusta, hur han vinklar om benet när de ber om det för att ge mer plats åt bebis. Allt känns så bra, jag känner mig trygg, Göran får vara mer delaktig än han tidigare varit, han är lugn och känner sig också trygg, han har ju ändå varit med 11ggr tidigare! Det var en så häftig känsla och jag kände mig så stolt över både honom och mig själv, det kändes så självklart och att vi nu snart var i mål, att vi äntligen skulle få träffa honom, han som varit kvar i magen 15 dagar extra och gonat sig, nu snart skulle han vara hos oss!
Jag minns också att de frågade om jag ville vara med och ta emot, jag hade ju skrivit det i brevet, men jag kände just där och då att det skulle bli så krångligt där jag låg på sidan med masken i ansiktet, benet långt uppdraget så jag svarade bara nej och så kom nästa krystvärk.
Först kom huvudet ut och sen på nästa verk kom kroppen, han skrek direkt och de sa att han var lite blå men han återhämtade sig jätte snabbt. Det gick ju lite snabbt på slutet, för när jag började krysta så låg han fortfarande ovanför trängsta delen i bäckenet, så jag krystade ner och ut honom på totalt 8 min från att jag kände av första krystvärken.
Casper blev ganska förvånad när han fick meddelande av Göran att det var klart när han lite drygt 20 min tidigare pratat med honom i telefonen och fick reda på att det var ev prat om snitt.
 
Men i alla fall så klockan 18.00 föddes han och precis när jag fått upp honom på bröstet så kommer den underliga sköterskan från ingen stans och säger "Grattis! Blev det en flicka!?", jag menar egentligen inget illa men det var så komiskt att hon ännu en gång dök upp från ingen stans och det hon leende sa bara blev så fel på något vis, spontant kändes hon bara på fel plats, som att en städerska kommit fel. Hon var bara så gullig på något vis och lite vilsen men ändå så bekymmerslös och glad.
 
När han var ute så uppfylldes mina önskningar om att låta navelsträngen pulsera klart, de tog inget prov på den heller. Han fick k-vitamin sprutan som vi bestämt att vi ville ha enligt rutin men sen från ingen stans kom en jättegullig och hjälpsam barnmorska in och innan jag visste ordet av det så hade hon gett mig oxytocin i infarten som jag hade i handen. Jag såg henne komma med sprutan men man är ju lite seg direkt efter forlossningen så jag hann inte säga nej och var samtidigt osäker på om det var just oxytocin som den innehöll eller om det kunde vara något annat?
Jag såg reaktionen på Catherina när hon insåg vad som plötsligt hänt, såg paniken i ögonen.  Hon berättade senare att hon hunnit berätta för alla utom just hon som gav mig sprutan att vi skulle vänta med den. 
Men just under händelsen så var jag snabb att lugna henne och säga att det inte gjorde något, det var ju redan hänt och jag ville njuta av bebis
 
Även om det kändes som att det var många inne i rummet så var alla lugna och efter gratularioner så försvann de en efter en och till slut var det bara vi och Catherina kvar. Det var då hon bad om ursäkt för prutan, att hon varit nog att berätta för alla att vi skulle vänta med den, men att det bara var den yngre tjejen hon inte hunnit informera.
Hon höll lite koll på navelsträngen men lät den vara i fred, sa att det såg ut som att moderkakan höll på att lossna men drog inte i navelsträngen som de tidigare har gjort mer eller mindre, höll bara koll så att det inte började blöda. 
Jag hade ju som sagt hostan som jag drogs med under hela förlossningen, mellan värkarna och under värkarna, den gjorde sig påmind mest hela tiden och till sist så hostade jag även ut moderkakan. Plötsligt kom bara hostan från ingen stans, som den gjort  hela tiden och halva moderkakan kikade ut, vi skrattade och så fick jag krysta ut resten och när vi och navelsträngen var redo så fick jag äran att klippa. Göran vägrade trots att jag menade att han kunde klippa nu när det var sista bebisen men det är en princip som han håller på stenhårt, utan någon speciell anledning, men det är hans val.
 
Jag fick bedövningsgele där nere, Catherina kladdade på ganska mycket, aldrig fått det förut, bara när jag skulle sy 2 små stygn eftet Towe då jag hade en liten reva som inte ville sluta blöda. Hon förklarade att hon tycker det är ganska snällt att lägga på det också innan man ska undersöka för att se att allt der bra ut efteråt, då ska man inte behöva ha ont.
Det fanns en liten reva även denna gång så hon satte 2 stygn.
 
Noah hade mörkt hår, inte så mycket men mörkt, Göran tyckte han var lik Theo och jag tyckte Louie, han tog bröstet ganska snabbt när allt stök med undersökning och att sätta stygn var klart.
När han skulle vägas gissade vi båda på 3800g, Göran hade innan han kom ut gissat på 4400g men när han såg honom så ändrade han sig och gissade på samma som mig och vi var ju rätt nära eftersom han vägde 3770g.
 
Vi fortsatte amma, de klämde lite på magen och vi fick fika innan Göran runt 20.00 tiden lämnade oss för att åka hem till de andra barnen

Jag fick ett rum på BB och Catherina passade Noah under tiden som jag tog en varm dusch, passade på att duscha lite extra länge då det var så himla skönt och jag visste att det var rätt lugnt på avdelningen. 

Jag bad sen att få in middagen som de sparat undan åt mig, jag hade ingen lust att äta den mitt i värkarbete vid 16.30 tiden. 

Under tiden på BB kikade jag mycket på film, jag hade packat med mig min dator i fall att, kände nog på mig att det skulle bli lite långtråkigt. 
Jag tycker personligen att det blivit lite tråkigt på BB nu, för man får ta frukostbuffé i köket men ingen sitter där och äter, alla tar med sig till rummet. 
Både lunch och middag får man in på rummet vilket resulterar i att alla äter på rummet. Jag gick små promenader i korridoren då och då men man stötte nästan aldrig på någon, amma höll sig på sina rum. Tidigare så har jag alltid haft sällskap av någon när vi ätit i matsalen/köket, det har nästan varit höjdpunkterna. Därför är jag extra glad att jag faktiskt tog med datorn. 

Noah vill amma ofta och det är ju bara bra för då kommer ju mjölken igång snabbare, min hade kommit igång redan innan vi åkte hem efter 2 dygn, annars är det vanligt att det tar minst 3 dygn. 

Både Monica och Catherina kom in till mig på rummet någon gång under vistelsen på BB, vi pratade igenom förlossningen och min upplevelse. De ville veta om jag var nöjd med hur allt blev och hur jag tyckte att de bemött mina önskemål. 
Barnmorskan som av misstag gav mig oxytocinet var den sista som jag pratade med innan jag åkte hem, hon var den som tog PKU-provet. Hon bad om ursäkt att hon varit för snabb, att hon egentligen borde ha frågat då sprutan låg framme men oxytocinet inte var framdraget och förberett, hon lärde sig en läxa. 

Allt som allt var denna förlossning en bra upplevelse, de gjorde vad de kunde för att försöka uppfylla mina önskemål och vi hade bra kommunikation och tog beslut allteftersom förloppet fortskred, bestämde inget innan och gjorde inte saker i förebyggande syfte. 
Monica berättade att hon är glad att hon jobbar just i Östersund, där är det sällan stressigt på samma nivå som i storstäderna och man hinner för det mesta ta hand om alla blivande föräldrar på ett plan där man kan behandla förlossningarna individuellt och hinner följa och ta hänsyn till de flesta önskemål som föräldrarna har. 

Jag fick en riktigt fin sista förlossning, extra skönt med tanke på att det gick som det gjorde med Louies och Minnahs. Så glad att jag blev tilldelad just Monica och Catherina denna gång samtidigt som de båda var väldigt tydliga med att påpeka att de var väldigt glada att de fått vara med under min 12:e förlossning! Det var en ära för dem ❤️ och sånt värmer verkligen, gav dem båda en stor varm kram innan de gick. 
Låter som de var där samtidigt men hade individuella samtal med dem. 

(null)

(null)

(null)

Under hela vistelsen på bb hade jag honom enbart klädd i blöja och så filt och täcke lindad om honom de stunder som vi inte låg hud mot hud ❤️. 
Det var först när vi skulle hem som han fick på sig sina första kläder. 

(null)
Påklädd och redo att åka hem till alla syskon. 

(null)
3 veckor och sover skönt i mammas och pappas säng när alla andra är uppe och stökar för att få i sig frukost och komma iväg till skolan. 


Fredag, sjukstuga och vila...

Det var faktiskt en lugn morgon, efter frukost bäddade jag ner mig med Minnah och Noah i sängen. Minnah hade feber, fick det igår eftermiddag, hade 38,8 grader innan hon skulle sova så hon fick en dos alvedon. Hon hostar också lite kruppsktigt men sov bra hela natten. 
I alla fall, vi kikade på film och mös och Noah ammade, lade honom i vagnen när han somnat, spjälsängen känns så stor så vagnen får agera säng så länge. 

Klev upp och gjorde lunch, när vi ätit lade vi Minnah i vagnen och så stoppade jag ner Noah i bilstolen och åkte till Svenstavik. 
Göran är superförkyld och har nog dragit på sig en rejäl bihåleinflammation så jag åkte mest för att inhandla en speciell nässpray på apoteket. Mötte upp Jonna och Meja på Ica, handlade lite helgfrukost och sen in en snabbis på Dollarstore för lite gott till helgen. 

Satte mig i fåtöljen och ammade Noah när vi kom hem, satt lite extra länge och bara tog det lugnt innan det var dags att göra middag. Kassler med ananas och ris. 

Casper är ju utan bil nu, i alla fall en som han vill köra nu i vinter, han har ju sin sommarbil som han inte vill riskera att sätta i diket och så har han den som stått i 18 år och behöver göras i ordning... alltså ingen att köra nu. 
Han har letat i några dagar efter någon att köpa och bestämde sig för en nu ikväll så han tog med sig pappan och åkte. 
Jag nattar de små och det är bara Louie kvar som är vaken, Minnah ska snart också lägga dig, sen får vi se vad jag hittar på... har tänkt försöka hinna skriva Noahs förlossningsberättelse, han är ju redan 3 veckor (idag) 😃❤️

Hilma ska sova hos farmor i natt, de har varit i Sundsvall och shoppat idag, hon sov hos farmor natten som var också. 

(null)
❤️ 3 veckor ❤️

Väga och mäta hemma, fantastiska barn ❤️

Frukost och att få iväg barn till skolan gick bättre än senaste dagarna, Casper åkte iväg för att jobba/praktisera strax innan 07.00 och Göran åkte strax efter, han ska jobba ett helt dygn. 

Jonna var hemma från skolan idag pga att hon opererade bort tanden igår, skönt att ta det lugnt när man har ont + att hon håller på att bli förkyld. 
Jonna hjälpte mig att göra klart Lilly och Louie för dagis och sen var hon hemma med Minnah och Noah när jag skjutsade iväg dem. Jag passade på att handla på vägen hem. 

Strax efter att jag kommit hem kom sköterskan från BVC på hembesök, skönt att slippa åka för att väga och mäta, sen ville hon gärna hälsa på för att se hur vi bor och har det. 
Noah hade gått upp i vikt bra och jag fick välja om jag ville slippa tiden för vägning nästa vecka, ska dit på läkarkontrollen veckan därpå. 

Efter BVC-besöket så värmde jag lunch till Minnah som åt under tiden som jag gjorde lunch till mig och Jonna, vi fick keso med frukost och sen en smoothie med yoghurt, jordgubbar och banan. 
När Minnah sen ätit klart gjorde vi henne klar för att sova ute i vagnen, hängde tvätt och ställde ut vagnen innan vi satte oss i soffan och fortsatte kika på " Anne på Grönkulla" och åt vår lunch och jag ammade Noah som också fick en ny blöja i samma veva. 

Klockan 14.00 var det dags att hämta på dagis/förskolan (har fortfarande ringde bestämt om jag ska fortsätta skriva dagis eller börja med endast förskola, vi säger alltid dagis). 
Jonna fixade skålar med frukt under tiden, då det fanns klart när de kom hem, jag tog in Minnah på samma gång, hon vaknade precis när vi klev ur bilen. 

Skolbarnen kom hem vid 15.00, de tog frukt, packade ur väskor och gjorde eventuella läxor. 
Svärmor kom förbi en snabbis, frågade om vi vill äta där på fredag, vi pratade om det härom dagen och fredag blir en bra dag. 
Strax efter 16.00 började jag med middagen, Meja hade nyss bakat en kladdkaka. Jag bad henne plocka ur diskmaskinen och sen börja fylla på med disken som blivit efter baket. Efter det skalade hon morötter. 

När jag precis gjort klart köttfärssåsen och den bara skulle stå och puttra i väntan på pastan, så ringde Göran. Casper behövde hjälp, hade fått punktering på vägen hem och så krånglade bromsarna. Han bad mig ta papper och penna för att skriva upp det jag behövde ta med från garaget. 
Jag startade bilen och packade in däck, domkraft, verktyg mm innan jag gick in och packade ner Noah i bebyskyddet och sen åkte vi. 
Jonna, Meja och Hilma fick ta över matlagningen , pastan skulle kokas, morötter skulle rivas och bordet skulle dukas. Jag bad dem även att äta när maten var klar, inte vänta på mig. 

Jag var borta en knapp timma ungefär, Hilma var ute med hunden, barnen lyssnade på musik och dansade, Melvin och Towe fixade köket och Jonna hade sett till att barnen fått av sig kläder, borstat tänderna och att rummet var städat. 

Jag ammade Noah, länge sen han åt, innan Meja bytte blöja på honom, Jonna bytte på Minnah och jag tog med barnen in på rummet och ni sitter jag och nattar dem, de lyssnar på saga. Äta ska jag göra sen när de somnat, Casper är i garaget och fixar med bilen så han lär ju också äta senare. 

En händelserik dag men utan större problem, ganska lugn och sansad ändå, en bättre dag med andra ord ❤️. 

(null)
Älskar alla mina barn otroligt mycket men jag måste ge lite extra till Casper just idag. Han är en så fin människa, som kan så mycket och han är ju så gott som vuxen nu! Tiden går så fort!
Jag blir så förundrad över vad han blivit, från att ha varit en liten bebis, till en glad skitunge som ältad älskar bilar och speciellt av märket Volvo. Han har egentligen alltid älskat alla fordon, kört cross, gokart, fyrhjuling, moped, EPA, så klart cyklat massor, och nu har han körkort! 
Han meckar med sina egna bilar, köper, säljer, lagar, fixar och donar. 
Han går sista året på gymnasiet, skola 2 dagar/vecka och sen jobb/praktik resterande 3 dagar. Han trivs bra och är duktig och omtyckt. 
Han kan bli grinig när saker och ting strular eller går sönder, men han ger sig sällan utan ger sig på problemet och fixar. 
Som nu ikväll, byta däck är väl egentligen ingen "konst" men för honom ser det ut som enklaste grejen och jag blir så stolt! Känslan att se honom fixa och greja går inte att beskriva, hjärtat blir alldeles varmt och lyckligt ❤️. 
Du är en helt fantastisk människa Casper och du är otroligt duktig 🤗. Du är dig själv och är omtyckt av så många, du försöker inte göra dig till eller vara någon annan. 
Tack för att DU är DU och att jag får vara din mamma ❤️

Inte så pigg...

Idag rann det till massor av mjölk och brösten blev riktigt spända när Noah tog sin långa tupplur mitt på dagen. Som resultat av det sitter jag nu här men (minst) 39,4 graders feber och en rosa strimma på mitt vänstra bröst som ömmar lite. Det är inte så att mjölken blir tjock utan det blir bara ömt och feber. 9ggr av 10 blir det lika efter ca 10 dagar och min teori är att det är både pga mycket mjölk och att såret i livmodern läker. 

Ska på HC i morgon för att kolla upp hostan, hoppas att febern ger sig lite under natten, får se om jag tar Alvedon innan jag lägger mig eller inte. 

Febern började stiga strax innan middagen, sitter nu inlindad i min yllefilt och fryser inte för tillfället. Ska dricka lagom varmt honungste snart och se om jag orkar sitta uppe och kika lite tv, lägger jag mig så lär jag ändå inte kunna sova pga hostan... halvsov en stund vid 19.00 när jag satt i fåtöljen i sovrummet och ammade lille skrutt, nu har han fått ny blöja och ammar igen, sover på mitt bröst/mage ❤️

(null)
Denna bild är från igår kväll 😍

Han ska heta...

(null)
NOAH 

Noah är ett namn som jag för flera år sen började tycka om, lika med Noel men de påminner ju lite om varandra. 
Har för mig att Göran inte var lika förtjust i namnen då så jag föreslog dem aldrig nu... men tänk så glad jag blev när han kom med sitt förslag 😀. 
Det blir alltså så att han får heta 
Helmut Noah Meyer 
❤️❤️❤️

Nu ska jag bara vänja mig vid att kalla honom vid namn istället för "Lillebror" som jag kallat honom hittills. Även Minnah har hunnit börja kalla honom för Bror, men lärde sig idag att säga Noah. 

(null)
Vår nr 12
Pojke nr 5
❤️Lille Noah❤️

Minnah 2 år och lillebror 1 vecka!

Idag har vi först och främst firat Minnah som fyller 2 år! 
Hon har säkert undrar varför alla sagt "grattis på födelsedagen" till henne och frågat "fyller du år Minnah!?" flera gånger under dagen. 
Kanske hon förstod lite mer när vi firade med lite glass, sockerkaka och pepparkakor när skolbarnen kommit hem och så fick hon lite paket.
Hoppas du tycker dig ha haft en fin födelsedag även om vi aldrig firar så överdådigt i denna familj, lite lagom är bäst tänker vi ❤️❤️❤️

(null)

(null)

(null)
Fina, älskade, gosiga, tjuriga du ❤️

(null)


Tänk också att lillebror blev en vecka idag, trodde aldrig att han skulle vänta ända in i November med att komma ut men tydligen så ville han det.
Han sover fortfarande större delen av dagen, men så är det ju i början, inget konstigt med det. 

För övrigt så fortsätter min hosta, det piper i halsen och killas, känns lite trångt men har inga problem att andas, bara att det retar och triggar hostan. Vissa dagar, som idag, så är hostan sån att jag får ont i huvudet, har även lite feber, tempen ligger runt 38 grader. 
Jag försöker att inte ta värktabletter i onödan men både igår och idag har jag tagit Alvedon på eftermiddagen, dels för febern och den värk jag får i kroppen och så som idag för att huvudet gör ont och påfrestas av alla ljud, som oftast blir fler och högre vid middagsbordet. 
Har legat och vilat när Minnah sovit efter lunch bpde idag och igår, men hälften av tiden går ju åt till hostan så sömnen uteblir nästan helt men lite vila får jag ju ändå. 

De små barnen har just somnat, Minnah har nyss lagt sig, Jonna är på läger och Towe sover hos kompis. 
Meja, Hilma och Melvin ska gå ut til tjejernas rum och ha filmkväll med lite chips och choklad, Casper är fortfarande i garaget och lillebror ska nog äta igen strax. 
Meja har varit så duktig med honom idag, bytt bajsblöjor och passat honom när jag lagat mat. Hon blev så glad när navelplutten lossnade för jag sa att hon fick byta blöjor efter det, lätt att man kanske hakar i den och gör illa honom annars. 

Ja det var lite uppdatering från idag, vi har även skickat in papper till Skatteverket där vi valt namn till lillebror, men skriver om det i ett annat inlägg, så ni får vänta en stund till på att få veta. 😊


BVC och tandläkaren...

Idag var det dags för första besöket på BVC för vägning och mätning och det gick bra, han har nu gått om sin födelsevikt. Han gick ner 190g på bb och har nu ökat 275 g sen dess och väger nu 3855g. 
Minnah hade ingen brist alls på energi och lekte, åkte rutchkana och ritade på whiteboardtavlan för barnen. Pappan hade fullt upp med att hålla koll så hon inte sprang iväg åt fel håll. 

Efter BVC var det dags för Minnahs första tandläkarbesök, dagen innan sin 2-års dag till och med. 
I väntan på tandläkaren så vet det mamman som hade fullt upp med att koll på Minnah, hon sprang överallt och ingenstans och korridoren var tydligen mycket roligare än både böcker och leksaker. Hon red på axlar och vi kikade på tavlor. 
När vi väl fått komma in på ett rum så hade hon inga större problem med att visa sina tänder, vi hade övat lite framför spegeln medan vi väntade, kan ju kanske vara lite svårt för en 2-åring att veta varför en främmande människa vill se deras tänder. 

Sen blev det ett kort stopp på Dollarstore för att handla någon liten present till födelsedagsbarnet samt en badbalja till lillebror.
Sist en korv på OKQ8 innan hemfärd. 

Minnah lyckades somna i bilen på vägen hem så det blev inte så lång sovstund idag, hon klarade det ändå rätt bra resten av dagen men fick lägga sig 1 timma tidigare nu ikväll. 

Jag hostar och kraxar fortfarande och har lite feber från och till så jag gick och lade mig på sängen fram på eftermiddagen för att få lite vila för både kropp och knopp. Älsklingen fixade middagen ❤️. 

Klockan är nu strax 20.30, de små sover sen en stund, de 4 mellersta gick precis och lade sig, Jonna duschar och Casper är i garaget. Lillebror ligger här bredvid mig i soffan, nyäten  men är lite halvt vaken. 
Han tog förresten nappen för fösta gången idag, hade med den i bilen, har testat en gång för någon dag sen men då spottade han bara ut den. 

När de små skulle sova så passade vi på att vika och sortera en del tvätt som tvättats och hängt på tork under veckan, skönt att få bort det så man kan tvätta mer under helgen. 

I förrgår efter skolan så plockade vi fram vinterkläder till alla barnen också (skrev jag kanske det tidigare 🤔) lite väl i sista stund men det har varit lite struligt på slutet då vi först väntat och väntat på lillebror och sen när han väl kom så kom även kylan. 
Lådorna står dock kvar i hallen men vi ska bära upp dem i helgen samt ta ner andra lådor och byta ur storlek till Theo, Louie och Minnah, i alla fall Minnah! 

Idag fick vi en säck ved levererat precis när vi kom hem, Göran gick ut och slängde in den veden direkt, kommer en säck till i morgon (1,5m3) som barnen ska få hjälpa till att ta reda på. 

Igår åt vi chili con carne till middag och idag kebab med strips, i morgon vet jag inte alls vad det blir. Har ju en lista och ibland följer vi den och ibland så plockar vi rötter från andra veckor och dagar på listan. 

Ja men det var ju lite om idag, blev väldigt hattigt men bättre än inget 😅

(null)
Jo men just ja, lekte en stund med Minnah inne på rummet också, byggde torn och klädde på dockan. 

(null)

(null)
Korven som nyss låg på soffan, har ätit under tiden som jag skrev klart och nu tryckte han precis ur sig ett lass skit. Han måste ju strax vara redo att sova då tänker jag efter att ha avklarat behovet "äta" och "skita", bara sova kvar 😅❤️

Ultraljud med nr 12 ❤️

I måndags var jag på rutinultraljudsundersökning för att kika på bebis för första gången, alltid lika spännande! 

Det var som jag anat en bebis, min önskan om tvillingar får jag nog ge upp, men en är lagom det med och väldigt välkommen. 

Allt såg bra ut, moderkakan i bakkant så inget att oroa sig försatt den ev skulle ligga ivägen. Filmade en liten snutt i slutet av undersökningen för att visa barnen och så fick jag såklart med några bilder hem. 

(null)

(null)

(null)

Jag kollade även kön på bebisen och jag blev inte alls förvånad över att det är en liten pojke som gömmer sig därinne ❤️. 
Men berättade inte för barnen här hemma förrän några dagar senare, mer spännande så 😊

Har ju gjort mig av med alla pojkkläder upp till storlek 98/104 men det blir mysigt att få köpa lite nytt. 

Har även nu efter ultraljudet i princip skänkt bort alla flickkläder också till en behövande familj, rensade urboch behöll det som var lite mer neutralt. 





RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus