Vilken överraskning!!!
Tänk vilken överraskning vi fick i går kväll! Göran kikade av någon anledning ut genom dörren, kanske skulle han släppa ut Kissen!? I alla fall så fick han syn på en annan brunaktig katt som satt vid sandlådan, han gick ut och kikade och lockade lite men katten satt kvar...
Göran bad mig gå ut och kika, det var ingen katt som vi sett stryka omkring här förut, såg ut som en skogskatt...
Jag gick ut, jag lockade och pratade med katten, Kissen var där och nosade och de hälsade på varandra. jag gick lite närmre och katten satt kvar men när jag gick ännu lite närmare så gick den iväg en bit...
Jag gick ut framför carporten så att lampan skulle tändas, katten satt då vid gungställningen... jag lockade mer och smög sakta fram och rätt som det var kom katten fram och nosade, försökte få tag på den men då gick den iväg en liten bit...
Jag följde efter och lockade och då kom den fram igen, så pass nära at jag kunde klappa den och sen ta upp henne, ja för så fort jag fick henne i famnen och kunde snusa och känna lite så insåg jag DET VAR JU KAJSA!!!!
Kajsa är en katt som nu är 7 år och vi hämtade hem henne hit första sommaren som vi bodde här, men för två somrar sen så gick hon ut på sin vanliga "vårvandring" som hon brukade göra men hon kom aldrig tillbaka, vi trodde självklart att hon var död och borta för alltid, speciellt med tanke på hur kalla vintrarna har varit de senaste två åren...
Men nu är hon tillbaka! jag tog inne henne, visade Göran, jag kände mig på något sätt lycklig i hela kroppen, jag som egentligen inte är någon djurmänniska...
Sötnos såg nog inte vilken katt jag höll i, hon trodde nog att det var Kissen och när hon hoppade upp på bordet och insåg att det INTE var kissen så blev hon så skraj så hon kissade på sig... stackars liten... sen satt hon och morrade ända tills vi gick ock lade oss ca 30 minuter senare, då följde hon med oss upp...
Innan vi lade oss så visade vi Kajsa kattlådan, hon hade redan varit och smakat på både katt och hundmaten och nu hoppade hon upp och lade sig i Casper säng.
I morse vid 07.00 tiden då Göran klev upp så låg Sötnos fortfarande kvar med oss, Kajsa satt och åt kattmat när han kom ner för trappan, han skulle fylla på mat och råkade riva ner matskålen och då blev Kajsa så klart jätte rädd och sprang iväg, lämnade ett rivsår på Görans kind...
Göran släppte ut henne lite senare och hon höll sig här utanför en bra stund, jag gick ut till henne och kelade och knäppte lite kort.
Jämförde nyss bilderna med en del gamla kort som vi har på henne bara för att vara säker på att det verkligen är hon, och det är det!
Hon har synts till några gånger under dagen och kanske hon kommer hit i kväll igen!?
Här är lite bilder som jag tog i morse på henne:
Finaste lilla Kajsa är sig lik, lite gråare i pälsen bara och inte lika lurvig, men å andra sidan så är ju inte det så konstigt, vem vet vad hon levt på....!? Men hon var inte extremt mager i alla fall!
Göran bad mig gå ut och kika, det var ingen katt som vi sett stryka omkring här förut, såg ut som en skogskatt...
Jag gick ut, jag lockade och pratade med katten, Kissen var där och nosade och de hälsade på varandra. jag gick lite närmre och katten satt kvar men när jag gick ännu lite närmare så gick den iväg en bit...
Jag gick ut framför carporten så att lampan skulle tändas, katten satt då vid gungställningen... jag lockade mer och smög sakta fram och rätt som det var kom katten fram och nosade, försökte få tag på den men då gick den iväg en liten bit...
Jag följde efter och lockade och då kom den fram igen, så pass nära at jag kunde klappa den och sen ta upp henne, ja för så fort jag fick henne i famnen och kunde snusa och känna lite så insåg jag DET VAR JU KAJSA!!!!
Kajsa är en katt som nu är 7 år och vi hämtade hem henne hit första sommaren som vi bodde här, men för två somrar sen så gick hon ut på sin vanliga "vårvandring" som hon brukade göra men hon kom aldrig tillbaka, vi trodde självklart att hon var död och borta för alltid, speciellt med tanke på hur kalla vintrarna har varit de senaste två åren...
Men nu är hon tillbaka! jag tog inne henne, visade Göran, jag kände mig på något sätt lycklig i hela kroppen, jag som egentligen inte är någon djurmänniska...
Sötnos såg nog inte vilken katt jag höll i, hon trodde nog att det var Kissen och när hon hoppade upp på bordet och insåg att det INTE var kissen så blev hon så skraj så hon kissade på sig... stackars liten... sen satt hon och morrade ända tills vi gick ock lade oss ca 30 minuter senare, då följde hon med oss upp...
Innan vi lade oss så visade vi Kajsa kattlådan, hon hade redan varit och smakat på både katt och hundmaten och nu hoppade hon upp och lade sig i Casper säng.
I morse vid 07.00 tiden då Göran klev upp så låg Sötnos fortfarande kvar med oss, Kajsa satt och åt kattmat när han kom ner för trappan, han skulle fylla på mat och råkade riva ner matskålen och då blev Kajsa så klart jätte rädd och sprang iväg, lämnade ett rivsår på Görans kind...
Göran släppte ut henne lite senare och hon höll sig här utanför en bra stund, jag gick ut till henne och kelade och knäppte lite kort.
Jämförde nyss bilderna med en del gamla kort som vi har på henne bara för att vara säker på att det verkligen är hon, och det är det!
Hon har synts till några gånger under dagen och kanske hon kommer hit i kväll igen!?
Här är lite bilder som jag tog i morse på henne:
Finaste lilla Kajsa är sig lik, lite gråare i pälsen bara och inte lika lurvig, men å andra sidan så är ju inte det så konstigt, vem vet vad hon levt på....!? Men hon var inte extremt mager i alla fall!
Kommentarer
Postat av: milla
Så kul att höra. Hon är ju en sådan fin katt lilla Kajsa. Hoppas bara att sötnos accepterar henne med.
Ha det gott... Kram
Postat av: Pappsen
Det är nått speciellt med ert hus och kattor tror jag, kul att Kajsa hittade tillbaka igen, och man kan ju undra vart hon hållit hus den här tiden, men kattor är ju överlevare... och tydligen så minns hon vart hon hör hemma också, ser i alla fall ut att må bra kissen :)
Kram
Pappsen
Trackback
