Mina funderingar på livet just nu...

Så här är det... ibland fastnar man i funderingar, funderar intensivt ett tag och sen är man tillbaks i det vanliga... men nu är det som så att samma funderingar har kommit tillbaka så många gånger och allt oftare och det borde ju betyda något!?

Jag funderar ganska mycket och ganska snurrigt så då kan jag tänka mig att det kan bli ännu snurrigare när jag nu ska försöka få ner det i ord!

För dryga 7 år sedan flyttade vi hit till Rätan, det kändes så rätt då, Göran hade jobb i Sveg och jag hade nyss tagit studenten och väntade Jonna, Casper skulle fylla 3 år och Rätan verkade som den perfekta platsen!
Jag lämnade en del av mitt liv och mina vänner och vi började ett nytt äventyr!

Att jobba i Sveg funkade bra för Göran dock gjorde den låga lönen och de dyra resorna att det inte gick ihop i längden och det blev ett avslutat kapitel med hopp om annat jobb!

Jag var mammaledig och när Jonna fyllt 1 år skolades hon in på dagis och jag fick jobb här på Ica under sommaren. Jag såg positivt på det och trivdes bra även fastän det egentligen inte var vad jag ville jobba med men det är ju alltid kul att pröva något nytt!
Jag trivdes, fick träffa massor av människor hela dagarna och eftersom jag är en social person så hade jag inget att klaga på ;).

När sommaren var slut sökte jag andra jobb och eftersom frisör är mitt yrke så blev det att jag sökte mig mot Östersund, fick praktik och sen anställning!
Jag jobbade i drygt 1 år och sen fick jag Meja, Jonna hade nu fyllt 3 år och Casper 6år!

Under dessa år så hade Göran lite sommarjobb här och där men fick aldrig något fast så han bestämde sig för att plugga till undersköterska i hopp om att lättare få jobb.
Han pluggade i 1,5 år och fick ett vikariat i Svenstavik i samband med examen! Dessvärre så fick han problem med både en tand och sedan hälsenan, sjukgymnasten gav order att han var tvungen att vila foten och så han var tvungen att sjukanmäla sig vid några tillfällen... detta hade ju inte varit några större problem om de som svarade i telefonen när han inte fick tag på chefen i sin tur hade meddelat chefen... det blev missförstånd och per sms fick han besked att alla hans bokningar var borta och vikariatet upphörde...

Det blev då arbetsförmedlingen och en massa strul, han fick en praktik, jag fick hjärnhinneinflammation, blev sjukskriven och han fick så lov att ta ut vård av barn och här strulade arbetsförmedlingen tillsammans med praktikansvarige till det 100% och sen gick ryktet att han struntade i praktiken när det i själva verket var arbetsförmedlingen som sa till arbetsledaren att avsluta praktiken och allt detta bakom Görans rygg...

Efter Meja så kom även Melvin, Hilma och Towe med dryga året emellan och jag har varit hemma och varit mammaledig hela tiden och trivts med det även om man ibland längtar tillbaka till att vara frisör!

Göran har nu äntligen lyckats få timvikariat här på Östgärde (äldreboende) men jobben vräker ju inte direkt ner men man får vara tacksam för det som är och hoppas på mer!
Göran har även sökt mycket jobb i Östersund men de vill gärna inte anställa någon som har 10 mil till arbetet... annars är det en fördel att vara kille och utbildad!

I alla fall så har jag kommit till den punkt där jag känner att vi kanske är klara här i Rätan!?
Det finns inte mycket till jobb, jag har fast anställning i Östersund, högstadiet har lagt ner och vi vill inte att våra barn ska behöva åka till Svenstavik för att få gå högstadiet... Casper går i 4:e klass nu och tiden går rätt fort så det är inte långt dit känns det som...

Sen så saknar jag den sociala biten! Jag har egentligen ingen som jag umgås med här och det är tråkigt... även om jag har det jag gör om dagarna så har jag faktiskt tid över för umgänge också!
Det brukar vara kyrkis och det är ju trevligt, skoj för både barn och mammor men sista åren så har det varit ganska få som gått... många har börjat jobba igen så orsakerna är ju naturliga men i alla fall så kan det vara tråkigt att många gånger vara den enda mamman... även om underbara Karin är där såklart!

Det känns inte som jag har kommit in i gänget, alla har sina som de umgås med och jag tillhör inte dem som det verkar... menar inget illa till någon men alla vet att jag är hemma om dagarna och jag vet ju inte när de som jobbar är lediga eller inte och jag vill absolut inte vara den som tränger mig på...

Jag saknar att ha en riktig vän, någon som man kan prata med om det mesta och verkligen släppa inpå och lite på, jag känner ingen här på det viset och troligtvis är det ingen som känner mig heller på det viset men jag har inte stoppat det från min sida i alla fall!
Saknar mina vänner från stan, har faktiskt några kvar som jag håller kontakten med även om vi inte träffas så ofta!

Vad som gör att jag inte "passar in" har jag själv ingen aning om!? Är det för att jag har många barn, tror och tycker människor att det är/blir jobbigt, är det mig som person eller... ja det kan väl vara vad som helst men jag känner mig helt enkelt utanför...

Göran har väl heller inga riktiga kompisar här men ändå har han några som han spelar bandy med och i alla fall har bättre kontakt med än vad jag har med någon. Sen är Göran inte riktigt lika social som jag, han har inte samma behov så honom gör det inte så mycket... Däremot så har vi varandra och det är ju tur i alla fall ;)

Det pratas en hel del i en sån här by också och jag vet att det pratas om mig och oss men jag vet inte vad... bra eller dåligt eller både och???
Hörde i veckan i alla fall att det pratas mycket om att jag är gravid igen och att någon är orolig för min kropp men det pratas säkert om en hel del andra saker också och många har säkert andra åsikter!
Åsikter är bra och det måste alla människor få ha, man måste få diskutera och prata om varandra och det kan man ju göra utan att prata ren "skit" och sprida falska rykten men det vore ju roligt om personerna kunde prata med mig direkt, fråga om de undrar något osv...

Jag vet att minst halva byn vet att jag är gravid men typ 2 har sagt typ grattis... ja å där som man brukar göra, så som de har gjort förut... ja nu menar jag ju inte att jag tycker att alla ska gratulera bara för att utan jag tog det mer som en jämförelse...

Jag tycker att hela situationen är tråkig och jag vill inte att det ska bli värre, med det menar jag att det inte ska drabba barnen i slutändan...

Men om vi nu skulle göra slag i saken och flytta, ja då blir det en lägenhet till att börja med och det finns ju både för och nackdelar!
Huset och tomten som vi har idag är underbar, dock är det väldigt nära till grannar och man kan ju säga att vi har lite speciella grannar... för att beskriva dem kort utan att nämna några namn så gillar en att stå i ett fönster och kika på oss när vi är ute, en annan spionerar och en tredje tror att han är bättre än alla andra... säkert så har de i sin tur sina tankar om oss också!
Göran bryr sig inte så mycket men jag tycker det känns tokigt, jag vill inte vara omtyckt av alla, det kan ingen vara men jag vill heller inte vara den som alla tycker illa om, jag vill själv ingen annan något ont och jag försöker alltid att se det bästa hos en person och ger dem en ärlig chans innan jag dömer...

Jo tillbaka til om vi flyttar, i mina tankar och funderingar br vi typ i Torvalla, ungefär där vi bodde förut. Vi går på Gläntan (öppna förskolan) några dagar i veckan, jag har nära till jobbet, Göran får ett fast jobb (hoppas jag) barnen kan få gå på andra aktiviteter, Jonna vill t.ex. dansa och det vill jag också. Matkostnaderna blir förmodligen till det bättre och det är närmare till allt. Vi kan har årskort på Storsjöbadet och Jamtli och framför allt så har jag vänner och andra bekanta som jag känner och vet vill umgås med både mig och barnen!

När jag tänker i dessa banor så skulle jag kunna börja packa i morgon! Men det är ju inte BARA att flytta... när man har hus...

Men vem vet, kanske det är någon som vill köpa, en mäklare som jag pratade med för något år sen sa att det inte skulle vara det mest svårsålda då det var ett ganska litet hus med många möjligheter...

För övrigt så hörde jag att det går rykten om att vi redan sålt och ska flytta till stan! jag skulle gärna vilja prata med den som köpt ;)

Men så är det ju så här också... i måste ju tänka på barnen. De har sin farmor nära och det finns inga nackdelar med det, skolan är liten men hur ser det ut om några år då det kommer nya lagar om massor inom skolan? är en liten skola så mycket bättre än en stor på alla vis? Dagis ska flytta till skolan och visst det blir säkert jätte bra med nya lokaler men jag gillar personligen inte att skolbarn och dagisbarn ska dela utegård med bara ett staket emellan... nu vet jag inte riktigt hur uppdelningen blir men jag har ändå den känslan...

Sen är ju Bergs kommun som den är också... det vet alla som bor i den och minst hälften tycker att de många gånger tar fel och väldigt konstiga beslut och prioriterar fel saker... jag är inte så politiskt insatt men lite fattar man ju ;)

Nä som det känns nu så vill jag härifrån, börja på något nytt, kanske ångrar jag mig, kanske inte... för barnen spelar det ingen roll, vi har pratat mycket om det. Nu återstår bara att vi ska komma fram till ett beslut och sen börja ett nytt äventyr eller fortsätta på det gamla...

Det var lite av mina tankar och funderingar och allt detta är bara utifrån hur jag upplever det och jag vill inte att någon tar illa upp även om någon kanske tar åt sig, vad vet jag!? Men jag kände att jag var tvungen att få uttrycka mig och dela med mig!

Puss puss ♥



Kommentarer
Postat av: Erika

Följ ditt hjärta!! Det ÄR viktigt med jobb, det ÄR viktigt att ha ett socialt umgänge, det ÄR viktigt att barnen trivs och vart trivs dom då? Jo där mamma och pappa mår bra så brukar barnen må bra :)Inge fel med lägenhet, vi har ju vildmarken ett stenkast ifrån i den här stan. Välkomna hit..

2011-09-04 @ 23:49:32
Postat av: Kimsan

Tack! det värmer! brukar förresten se dig då och då när vi handlar ;) men ofta ser du så upptagen ut och vi ska skynda oss så då tänker jag att jag hejjar en annan gång ;)

hihi

2011-09-04 @ 23:58:58
URL: http://mammanochtrollungarna.blogg.se/
Postat av: Pappsen

Ja varför inte, men som sagt det är inte bara att flytta, man kan ju önska att det skulle vara så, personligen skulle jag tycka det var tråkigt om ni flyttade längre bort, men då har vi ju större anledning att åka till stan då också :o)



Viktigast är i alla fall att ni hittar en bra väg i livet... och det finns ju fina hus runt Östersund med, jobb behöver ni ju båda och chansen i Bergs kommun är antagligen ganska små, pendla till stan blir också väldigt slitsamt i långa loppet och du kommer ju inte att se mycket av ungarna på veckorna i alla fall då!



Som du vet så spanar vi efter ett hus som skulle passa oss, vill inte fastna i lägenhet igen, behöver ha utrymme omkring oss alla tre och som det ser ut så skulle det vara väldigt mycket billigare att bo i hus och man kan påverkar utgifterna på ett helt annat sätt än som det är nu!



Hoppas ni hittar nån bra väg som sagt och vi finns ju här om det skulle behövas, i alla fall i mån av ork, i alla fall då det gäller mig som du vet :)



Älskar er hela högen



Pappen med resten

2011-09-05 @ 01:39:43
URL: http://patetiskabloggen.blogg.se/
Postat av: Magnus

Väntar med spänning på om någon av dina trevliga grannar ska kommentera det här inlägget :)

2011-09-05 @ 07:19:55
Postat av: Mona

Jag håller med de andra, följ er hjärta. Det blir absolut bäst då! Jobben haglar ju inte i Bergs kommun så flytta dit det finns chans att ni får jobb, hela familjen mår bäst då. Lycka till i era beslut och planer vad det än blir för nått :-)

2011-09-05 @ 11:56:49
Postat av: Milla

Hej Kim

Jag ska försöka bli bättre att lämna kommentarer efter mig, ledsen för det. Jag uppskattar att läsa din blogg och då bör jag ju även visa det såklart.

Ja, du vet ju att jag är imponerad över att du fixar att bo i ett så litet samhälle utan vänner omkring dig. Kanske är det dags för er att ta klivet vidare i livet. Knske Rätan blivit för litet för er. I bland måste man våga satsa lite för att komma vidare. Garanterat kommer det inte bli enkelt att flytta på hel familjen med allt vad det innebär, men jag tror att det kommer vara värt det ändå.

Finns som bollplank om du behöver ventilera ;), har ju själv ryckt upp familjen för att flytta utomlands.



Kram vännen

2011-09-05 @ 12:39:18
URL: http://familjenellison.blogg.se/
Postat av: Tina

Jag tror iaf att en flytt till stan är värt ett försök! Visst kommer övergången från hus och gård till lägenhet vara jobbig och ovan men samtidigt är det alltid spännande med något nytt. Ni kommer träffa nya trevliga grannar och det finns ju ändå mycket i omgivningen att njuta av, lekparker, skog osv... Och som sagt många möjligheter till aktiviteter för er alla :) puss, älskar er <3

2011-09-05 @ 17:47:21
URL: http://familjennagolunda.blogg.se/
Postat av: Sara Svensson

Jag förstår precis hur du tänker, vi går nog omkring likadant du och jag på dagarna. Tycker det är synd för orten om ni tar "alla" :) era barn och flyttar, men har full förståelse! Kram, och grattis!

2011-09-05 @ 19:18:38
Postat av: Nena

Ja du Kimsan.... det känns ju som det inte finns mycket mer att fundera över. Det är mycket praktiskt med att flytta men mentalt är du nog redan i Stan :o)

Jag har flyttat några gånger, jag har ju även bott i Svensta i 6 år... skulle ALDRIG vilja dit igen.

Barnen tycker att det är okej, du har jobb där och det finns bra mycket större chans för Göran att få jobb så...

Ja om du frågar mig så ge er iväg... flyg och prova era vingar. Ni är fortfarande unga och har alla möjligheter i världen att få det bra. :o)

Mina tankar :o)

Å förresten... skit i folk... finns det inget att prata om så hittar dom på.

I Stan får du vara mer anonym, som jag i Ljusdal... mycket skönt :o)



Stora kramar från mig :o)

2011-09-05 @ 22:55:51
URL: http://www.boerjesdotterblogg.se
Postat av: Kimsan

Jo Nena så är det nog, att jag mentalt redan är i stan, i alla fall nästan ;) men det är ju det här med att vi måste sälja huset!

Men som sagt först ska vi gemensamt komma fram till ett beslut och sen blir nästa steg att sätt ut huset på annons och så får vi hoppas att någon nappar och gärna ganska snabbt!

Skulle ju vara smidigt om någon bara kom förbi och erbjöd en bra summa(gärna en fantasisumma) för då vore det ju bara att skaffa en lägenhet och så vore vi igång!



Puss å kram

2011-09-06 @ 10:53:11
URL: http://mammanochtrollungarna.blogg.se/
Postat av: Caroline

Brunflo då? :) Skulle vara kul om ni hittade hit också :) Mkt barnvänligt och inte allt för långt från stan. :)

2011-09-06 @ 15:41:01
Postat av: Helena

Som någon annan skrev tidigare, följ ditt/era hjärtan. Det är aldrig lätt att ta stora beslut som även påverkar barnen. Men samtidigt är det värre att i efterhand känna att man inte gjorde som man egentligen ville.

Förstår att du fundear som du gör, arbete i stan, lättare att få jobb, nära till det mesta och mycket aktiveter för barnen. Sen har ju en större stad sina bekymmer. Och fördelar, ingen vet något om en, man är så anonym som man vill vara. Ingen här vet före mig om du fattar vad jag menar!

jag ångrar inte en sekund att jag flytade från Rätan och bröt upp Cissis tillvaro, jag mår bättre, cissi trivs, samtidgit som hon har kvar möjligheten att åka ned nr hon vill.

Lite komiskt att "byn" redan "vet" att ni sålt! så var det för oss också, eftersom jag jobbade i Åsarna gick ryktet först att vi gått i sär och jag hade en lägenhet där, sen att vi sålt huset långt före vi gjorde det. Nåväl, så kan det vara.

I vilket fall som helst önskar jag er lycka till och hoppas du kommer fram till nåt beslut!

Stor kram!

2011-09-06 @ 21:43:17
URL: http://livetigymmet.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus