Välkommen Ninni!

Den 20 Mars 2012 kl. 16.27
föddes hon;






Ninni Meyer


Hon vägde 3080g och var 49 cm

Vår nr 7


Senaste inlägget skrev jag i tisdags och det dröjde inte alls länge förrän det var igång... jag gick in i köket och vid 11.00 fick jag en lättare värk och 10 min senare en till och ännu 10 min senare ännu en osv... så jag sa till Göran att nu äter vi och sen åker vi in!

Jag ringde dagis och bad dem göra klar Meja och Melvin som vi hämtade strax efter 12.00 och sen åkte vi mot Svenstavik.

Vi stannade till på mammas jobb och lämnade av Meja, Melvin, Hilma och Towe innan vi fortsatte mot stan, Jonna och Casper var ju fortfarande på skolan och dem skulle farmor ta hand om senare.

När vi lämnat Svenstavik så ringde jag förlossningen och meddelade att vi var på väg in och vi var välkomna. Hade bara någon enstaka värk på vägen in, det brukar avta lite när jag sitter stilla och ibland gick det 20 min emellan och de var inte alls speciellt kraftiga.

När vi kom in så var det fullt på alla parkeringsplatser... men vi hittade tillslut en plats en bit ifrån sjukhuset under bron där vi ställde och och promenerade sen uppför en lång, lång backe och då kom värkarna tätt, de ena avlöste den andra men fortfarande så gjorde de inte så jätte ont.

Vi tog hissen upp och plingade på, i papperen står det att vi kom in 13.45 men jag ror det var närmare 13.55 men det har ju ingen större betydelse...

Vi blev välkomnade och de visade oss in på första rummet, jag fick väga mig och undersköterskan Siv plockade fram en rock till mig att ta på lite senare. jag gick och kissade och fick lämna ett urinprov. Hittills sen vi kom in hade jag haft 3 mindre värkar...

När jag kom ut från toaletten fick jag ganska snabbt en värk, den tog i lite mer och jag ställde mig framför Göran och satte händerna på hans knän och helt plötsligt försvann värken på ett ögonblick och det blev både varmt och blött... vattnet gick!!! Det har aldrig hänt förut, att det gått spontant alltså...

Nu fick jag byta om och strax efteråt kom barnmorskan Kerstin in och med sig hade hon eleven Hanna som för övrigt blir färdig barnmorska i juni!

Jag fick lägga mig ner och det skulle kännas och klämmas. Huvudet stod fortfarande högt så jag fick ligga ner en bra stund och jag var öppen ca 3 cm...

Värkarna kom och gick, de blev sakta men säkert starkare, jag låg och funderade på hur lång tid det skulle ta denna gäng!? Göran skickade och svarade på sms på både hans och min telefon, jag drack lite blåbärssoppa, barnmorskorna kom in lite då och då för att kolla läget och prata lite och jag upplevde det hela som väldigt lugnt och trevligt!

När Hanna skulle känna första gången hur mycket jag var öppen så fick hon mig att skratta, det var lite svårt att komma åt... hon började också att skratta och det tog ett tag innan vi samlat oss och hon kunde fullfölja kontrollen :)

Efter en bra stund fick jag i alla fall komma upp och stå! Då kändes värkarna genast lite mer, det kändes att det började hända saker och efter ytterligare en stund var jag öppen 7 cm! har igen större koll på vad klockan var just då... men runt 16.00 tror jag...

Jag ställde mig i alla fall upp igen och nu började värkarna ta i ordentligt! Försökte verkligen att slappna av under värkarna och lät kroppen göra sitt jobb, ingen mening att hålla emot juh ;)
För varje värk kände jag att det tryckte lite mer neråt och jag funderade varje gång om jag vågade stå upp och vänta på ännu en värk!?

Ganska snart lade jag mig ner och det gick inte många värkar förrän det började kännas som att det snart var dags att krysta...
Barnmorskorna gjorde sig klara och allt var så lugnt runtomkring! Göran stod nu bredvid mig och jag höll ett stadigt tag i hans hand.

Hjärtljuden damp något i samband med värkarna så de tillkallade en läkare för säkerhets skull, egentligen var det tänkt att han/hon skulle göra en koll men när de kom in så var jag redan i fullt krystarbete!

Jag upplevde själv att jag fick krysta ganska länge då hon fortfarande låg ganska högt men jag upplevde absolut inget obehag utan hade smärtan under kontroll och lyssnade faktiskt väldigt bra på vad de sa till mig! det brukar jag nämligen inte göra ;)

När de frågade mig någonting så var Göran snabb att svara och han svarade precis som jag skulle ha gjort, det kallar jag teamwork!
Jag fick stanna upp och andas lite då och då, jag hann reflektera och höra så mycket vad de sa runtomkring mig och alla var fortfarande väldigt lugna!

En annan läkare kom också in och knackade mig på axeln och presenterade sig mitt i allt och då svarade Hanna; "Hon är mitt i en värk så det kanske inte är så lägligt nu!" Haha, jag skrattade inombords, Hanna var en hur härlig person som helst!

I alla fall klockan 16.27, efter 7 minuters krystande så kom hon ut vår lilla Ninni! Hon var lite tagen så de fick gå iväg med henne för att ge lite extra syre men hon återhämtade sig jätte snabbt! Göran följde med när de gick iväg och Hanna stannade med mig, nu skulle det klämmas och kännas, moderkakan skulle ut och jag skulle få sprutan i vanlig ordning.

Men denna gång var moderkakan lite tjurig och ville inte släppa förrän efter 30 minuter... under dessa minuter låg jag däremot och ojjade mig och hade ont, skakade massor som jag alltid gör efteråt men nu ännu mer...
Jag tycker att eftervärkarna är jobbigare än själva förlossningen! det gör säkert inte fullt lika ont men när bebisen är ute så vill man slappna av och njuta, inte fortsätta att ha ont...

Till slut kom moderkakan ut, jag fick medicin mot eftervärkarna och de tvättade av det värsta av blodet som sprutat lite här och var! De tas ju alltid ett blodprov från navelsträngen och när de sen drog i den för att se om moderkakan ville ut så kom det massa blod sprutande!

Göran fick hålla Ninni i början, de satt och myste, hon inlindad i en varm och skön handduk, jag ville inte ta henne förrän moderkakan var ute och allt det var klart... men sen fick jag också mysa!

Jag är jätte nöjd med hela förlossningen! Skönt att vi var inne i god tid och underbar personal som tog hand om oss och även om Kerstin är en fantastisk barnmorska så var Hanna bäst! Hon var den av dem två som förlöste lilla Ninni eller mig!? Ja ni förstår vad jag menar ;)

Sen blev det mycket för dem att göra, de sprang iväg och vi väntade på fika som i sin tur också drog ut på tiden eftersom det blev mycket att göra och Siv var den enda de hade som assisterade så hon fick springa fram och tillbaka hela tiden stackarn...

Fikat drog som sagt ut på tiden så Göran åkte innan då han kände att det började bli lite sent... han skulle ju hämta upp barn både hos mamma och Susanne innan det blev alltför sent... så strax innan 19.00 åkte han...

Strax efteråt fick jag fikat och under tiden som jag fikade sov Ninni gott efter att ha tuttat bra länge! Ganska snart kom Petra, också barnmorska in och vägde och mätte vår lilla tjej. Jag såg ju att hon var ganska liten och mycket riktigt, minst av alla våra! Hon vägde 3080 g, var 49 cm lång och hade ett hattmått med 35,5 cm.

Jag fikade och duschade, packade ihop lite och under tiden lyssnade jag på en annan mamma som uppenbart inte tyckte att det var så underbart att föda barn... hon skrek massor och jag led med henne :(... barnmorskorna har nog varit med om det mesta inom smärta, från de som inte säger ett knyst (jag) till de som tappar kontrollen helt och skriker i ren panik!

Strax innan 20.00 fick jag ett rum, mamma ringde och vi pratade en stund och sen gick jag för att ta lite kvällsfika. Nog för att jag nyss hade fikat men jag var hur hungrig som helt, hade ju inte ätit något sen lunch! jag gick ut i dagrummet och kikade lite på tv och innan det var dags att sova hade jag tagit fika 2 ggr till ;)

Jag blev kvar på BB i två dygn, brukar åka hem efter direkt när man får men eftersom hon föddes ganska sent på eftermiddagen så gick inte det och då var det lika bra att stanna tills PKU samt gulsots proverna var tagna. Göran och barnen kom och hämtade oss vid 18.00 tiden på torsdagen.

Trodde att tiden på BB skulle bli lång och tråkig men jag träffade en annan mamma som jag umgicks med så det blev inte alls tråkigt :) hon åkte hem tidigare samma dag som vi, hennes sov föddes natten till tisdag så de är födda samma datum han och Ninni.

Så blev det äntligen torsdag, på förmiddagen togs det en nakenvikt som visade 3015 g så hon hade bara tappat 65 g vilket är jätte bra! Det blev eftermiddag och läkaren kom precis innan middagen och gjorde den obligatoriska undersökningen på Ninni och allt såg väldigt bra ut!
Jag åt och sen vid 17.00 tiden blev det dags för blodprover vilket också gick bra.

Jag hade redan packat klart allt på rummet, bäddat ur sängarna och fixat så jag satte mig med en tidning och väntade på att vi skulle bli hämtade.
Jag hade väntat mig att det skulle höras lång väg när de kom men vips så stod de där vid dörren!
De klädde av sig och alla ville såklart hålla och snusa på lilla Ninni, Towe som hittills varit minstingen kändes plötsligt jätte stor ;)

Jag hade tänkt att knäppa kort på var och sen när de höll sin lillasyster för första gången... men nu gjorde jag inte det, det var nog spännande ändå!

Efter en liten stund gjorde vi oss klara för att åka, Ninni fick lite tutte innan och sen knatade vi tysta ut, packade in oss i bilen och åkte iväg.
Svängde förbi Ica Maxi för blöjor samt korv till alla barnen, det fick bli kvällsfika och sen åkte vi hem!



Nu är vi äntligen hemma och Ninni trivs som fisken i vattnet tillsammans med alla sina syskon!
Äter, sover och skiter, precis som bebisar brukar!






Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus