Att dra en tand...
Jonna har väldigt problem med att få plats med sina nya tänder... och ändå har hon bara tappat 8 st än!
I alla fall när vi kom till tandläkaren igår så började han med att ta lite bilder och det såg väldigt trångt ut! Tanden som är på väg ner är den näst efter en av de framtänderna i mitten av överkäken och för att få plats med den så måste hörntanden bort. Den rätta hörntanden är också snart på öh ner och på snedden!
En remiss till tandregleringen i Östersund är också skickad nu.
I alla fall så var det just det hör som Jonna absolut inte ville, hon har inga problem att gå till tandläkaren och att laga en tand skulle heller inte vara något större problem men just att DRA EN TAND!!!
Jag förklarade bestämt för henne hur det låg till, att på ett eller annat sätt måste tanden bort annars kommer det bara att göra ont när den ska pressas ner och det var ju just eftersom hon haft ont som vi nu var där!
Att vänta skulle bara göra det hela jobbigare och att försöka få den lös på egen hand skulle bli svårt eftersom roten var helt intakt tack vare att den nya hörntanden kommer snett från sidan.
Tandläkaren tyckte att jag gjorde det bra som var bestämd men såg också Jonna panik och föreslog lite lugnande innan och så fick det bli.
Under tiden medicinen verkade så knatade vi över till BVC och bytte blöja på Ninni som såklart passade på att bajsa när vi väntade på att få komma in.
Efter ganska precis 15 min slog medicinen till och Jonna fick upplevs sin första fylla ;P hon blev lite fnittrat o h vimmelkantig :). Hon påpekade att hon själv kände av det och tyckte det kändes ganska skojigt.
När vi kom tillbaka till väntrummet fick vi sitta och vänta en stund innan vi fick komma in, Jonna satt i sin egen lilla värd på golvet och pratade med en legohäst!
Väl inne hos tandläkaren som för övrigt heter Olle och är hur bra som helst så gick allt smidigt och bra. Jonna kände fortfarande av lite ångest men gjorde inga större protester o h tandläkaren och sköterskan jobbade på snabbt och smidigt samtidigt som de peppade henne.
Hon fick först lite bedövningskräm innan de bedövade med spruta runt tanden och sen hann tången knappt fram innan det var klart :).
Jonna var lättad, erkände glatt att jag hade haft rätt, att hon inte skulle känna något och påpekade att hon nog kunde dra en till tand direkt ;P.
En stolt, glad och lite lätt vinglig Jonna gick sen därifrån med tanden i en grön fin ask, en ny fin ring och en helt egen liten tandkrämstub.
Jag måste ju erkänna att jag tyckte det var en aning jobbigt att tvinga henne att dra tanden, speciellt med så kort varsel. Jag förstår att det blev lite hastigt och skrämmande men å andra sidan så visste jag att det var det bästa samt att smärtan hon var rädd för inte skulle finnas.
Det viktigaste av allt i det hela var att hon iom att jag tvingade henne mot hennes rädsla var att jag ändå besviknare för henne att hon hade fel och jag rätt! Att det inte skulle göra ont, att det inte var farligt osv och att hon sen själv reflekterade över det och erkänner rakt ut att mamma hade fött och nästa gång ska jag inte vara rädd!
Ibland måste man tvinga barnen för att de själva ska få beviset framför sina ögon att saker och ting inte är farliga, det är nyttigt och Jonna är precis en sån som inbillar sig det värsta när det gäller smärta och obehag ända tills man bevisar motsatsen för henne och då släpper det direkt, som bortblåst!
Jonna må vara tuff på utsidan men i verkligheten är hon rätt blödig vår lilla prinsessa med många lager skinn på sin lilla näsa :).
Som utlovad belöning fick hon sen köpa något på Dollar, två skrivböcker, 20-pack skrivpennor, ett pennfodral och en fulle tejp.
Budskapet blir alltså; Ibland måste man bara bestämma sig för att göra det och så gör man det!
Älskade duktiga Jonna <3
