Mamman och de 12 trollungarna

Minnah som redan satt i sin matstol bar jag till hallen och precis ut på bron så hon skulle se oss, varför jag inte ställde henne på marken (sittande i stolen) vet jag inte. 

Efter en stund var olyckan framme, flera av barnen hade lekt med henne uppe på bron och på något vis hade stolen flyttat sig och vi har inte nog uppmärksamma på just det. Plötsligt hoppar hon till när hon blir glad och stolens främre ben åker utanför kanten och hela stolen med Minnah i vickar ner för trappan. 

Jag såg allt men hann inget göra, hon landade på ansiktet, på nedersta trappsteget och stolen följde med över. 

Jag var snabbt framme och när jag lyfte upp henne  andades hon inte, hon bara stirrade skräckslaget på mig, hon hade tappat andan och andades lyckligtvis snart igen. 

Innan hon började skrika hann jag tänka hemska tankar!

Näsan började blöda rejält och blev svullen omgående. Jag torkade av det värsta och försökte trösta, ringde sen 1177. 

Minnah lugnade sig men var fortfarande ledsen, på 1177 sa de att jag borde åka in för säkerhets skull när hon ändå föll så pass lång bit. 

Jag packade ihop det viktigaste ovh åkte iväg, jag hade henne i babyskyddet brevid mig, skönt att det fanns kvar och att vi inte har någon airbag på passagerarsidan fram. 

Hon var ledsen en bit men somnade sen, dov oroligt och jag höll hennes hand mest hela tiden för att hålla koll på henen. 

Vi fick ganska snabbt komma in på en första rutinkoll, där allt registreras och det avgörs vem man ska till. Vi kom in strax innan 20.00 och hade inom en timma fått hjälp... men sen... vi var ju inte prio 1 om man säger så. Vid 05.00 tiden i morse fick vi träffa läkare och då hade Minnah lyckats sova ca 3 timmar och även jag någon timma. 

Jag kände redan efter någon timma att vi nog egentligen hade kunnat åka hem för hon mådde fint men vi tog det säkra och väntade. 

Som jag trodde så mår hon bra, lite svullen över näsan så klar och  även lättare blåmärken men hon har inte speciellt ont. 

Vi var väl hemma vid 08.00 tiden och eftersom Minnah sov i bilen så satt jag kvar och försökte få lite mer sömn, men det dröjde max en timma innan Lilly stod utanför och ropade. 

Göran jobbade kvällen och natten egentligen men blev ivägskickad av son arbetskamrat, klart han skulle vara med oss på sjukhuset. 

Casper, Jonna och Meja fick ansvaret att ta hand om de små hemma och det gick jättebra. 

Minnah mår tack och lov bra, hon hade tur och alla blev vi rädda. Alla andra barn grät för flera av dem såg när hon föll och hon har blivit extra pussad på idag ovh omhändertagen av sina syskon. Och jag lär ju tänka en gång extra innan jag placerar någon i en matstol eller liknande igen. Ganska oigenomtänkt måste jag så klar erkänna men gjort är gjort och jag är galet tacksam för att det gick bra. 

Glad fastän klockan var sent på kvällen/natten