Tufft...
Jag vet egentligen inte vad som spårat ur de senaste 1-2 åren men allt är en enda röra av tjat och konflikter mest varenda dag nu känns det som och det är extremt frustrerande och suger massor av energi och i slutet av dagen är man mest troligt en trött
och sur mamma som bara vill att ungarna ska somna någon gång så att man bara kan släppa allt och slappna av...
Det som jag nyss beskrev är inte roligt och inte så som jag vill ha det eller känna och jag jobbar för fullt för att få lite ordning och reda...
Värst är alla måltider (om det inte är kakor och saft som serveras) och på kvällen när barnen ska nattas... det är främst Ninni och Theo som är de som stökar och bråkar men Louie börjar ta efter.
Så fort Ninni och Theo har lugnat sig och somnat så är allt frid och fröjd, typ...
Förr sa vi bara god natt och stoppade om barnen och sen kunde vi lämna rummet och de somnade sött utan protester, de tyckte det var skönt att lägga sig och sova på kvällen när de var trötta...
Nu är det alltid någon som behöver sitta och passa barnen, inte för sällskap och trygghet utan för att fortsätta tjatet, ligg ner, var tyst, ligg stilla, sluta sparka ner täcket, ha benen i sängen... ja listan kan göras lång...
Det kommer ju att gå över en dag men jag önskar att den dagen är nära...
I alla fall så åkte Göran och jobbade efter genemnsam frukost i morse, han åkte vid 09.00 och kommer hem i morgon strax innan lunch.
Frukosten dukades av och diskmaskinen fylldes, tänder borstades och kläder togs på inna jag gjorde en plan för förmiddagen tillsammans med Jonna.
Palmsöndag idag och det innebär gudstjänst där det just idag bland annat innebar att de barn som fyllt 6 år får en barnens bibel. Jag tog ledning Hilma, Towe, Ninni, Theo och Minnah till kyrkan, det var Ninni som skulle få sin bok men även Hilma och Towe
som har missat att bli inbjudna tidigare år, mest troligt för att de ännu inte är döpta.
Jonna tog med sig Louie, Lilly, Meja och Melvin till tempo för att handla lite under tiden, men först hjälpte hon Casper i garaget, bromsarna skulle luftas på bilen han gör i ordning.
Barnen försökte övertala mig att gudstjänsten och böckerna inte var nödvändigt och egentligen hade de ju rätt men jag ville att de skulle få komma iväg på det, inte bara vara hemma hela tiden och även fastän jag var själv hemma med alla. Ingenting är
omöjligt även om det kan medföra att man är mer död än levande efter en intensiv dag.
Jag tycker jag missar så mycket småsaker nuförtiden, "rocka sockorna" var för någon dag sen och igår var det "earth hour" och jag hade såklart ingen aning, visste inte ens att man skulle ställa fram klockan i natt, märkte det i morse vid 06.30 tiden...
Men idag missade vi i alla fall inte att det var våffeldagen! Även om det tog 2 timmar att steka till alla och att det egentligen inte är någon "riktig" mat egentligen.
Innan middagen sminkade barnen sig själva och varandra, mamman fick sig också en omgång och Ninni vann en tävling.
Theo pallade upp sig med "några" kuddar 😂
Paus...
Ninni klagade på illamående vid middagen och jag har precis torkat kräk... hon ligger i överslafen på en våningssäng och det var kräk hela vägen ner, både i säng och på vägg och golv... nu ligger hon nedbäddad i soffan och Minnah har äntligen fått tutte
och har snart sagt god natt.
Jag hoppas verkligen att detta inte är magsjuka, och om det är det så vill jag att det snabbt får över och att inte alla drabbas, helst ingen fler alls!
Det lär ju märkas...
Kommentarer
Postat av: Gunilla Nilsson
Tycker du verkar vara en super woman. Du fixar detta också. Heja dej!
Svar:
Kim Meyer
Trackback
