Mamman och de 12 trollungarna

Nu är påsken förbi egentligen men det känns som att den fortsätter hela veckan ut då barnen har påsklov...

På måndag är det skola och rutiner igen men vi får inte glömma att allt inte är som vanligt där ute i världen... Viruset Corona, Covid-19 är fortfarande fullt aktivt och skördar liv dagligen, det är svårt att ta in att det faktiskt är en pandemi där ute och att vi inte kan fortsätta att leva helt som vanligt utan måste vara försiktiga.

När vi bara är här hemma så märks det inte av, allt är "som vanligt", det är när man tex går på Ica och möter stora posters där det står att man helst bara ska handla en och en, hålla avståndet till andra männsikor, inte komma dit om man visar minsta symptom på förkylning och mest av allt att det inte alls är mycket människor i omlopp... allt detta gör att man faktiskt på något vis märker av stämningen.

Det är svårt att veta hur man ska ställa sig till saker och ting, ska barnen få gå på förskolan, de behöver egentligen inte men samtidigt så säger rekomendationerna att man ska leva som vanligt, med viss försiktighet, så länge man är frisk och inte uppvisar några symptom.

Skolorna är fortfarande öppna, inte gymnasium och högskolor, Caspers student vet vi inte alls hur det blir med... Norge bland andra, har valt att ha skolorna stängda för att minska spridningen av smittan, nu ska de öppna igen i en vecka men bara för klasserna 1-4 om jag förstått det hela rätt. Bara få klasser beror på att det inte finns plats för alla om barnen ska sitta minst 2 meter ifrån varandra. 

Jag har sett på sociala medier att andra mammor från södra delar av Sverige håller sina barn hemma och ifrågasätter hur det är acceptabelt att de har större utflykter med barnen och att de står tätt i stora klungor när grupperna tex informeras om vad de ska göra näst osv... det gäller väl att hålla avstånd även om man är utomhus!?

Jag har hittills inte varit så rädd för detta virus men när vi igår fick veta att Adam Alsing 51 år och troliget helt frisk i övrigt avlidit pga corona då blir jag faktiskt lite rädd! En tjej som jag följer på sociala medier och absolut inte känner förlorade sin morfar idag pga corona, han var 78 år gammal... det blir lite mer påtagligt. 

Vi försökte prata lite med barnen igår om själva viruset, varför de inte ska vara med kompisar, varför de inte kan åka hit eller dit, varför man bara går in på affären en och en osv men det är väldigt svårt för dem att förstå, i alla fall för de minsta, Towe som är 9 år tror jag förstår men de under henne har svårt att greppa och det är ju inte så konstigt när jag stundvis också glömmer bort och behöver bli påmind.

Jag hoppas att detta lugnar ner sig, att man kommer att kunna ta mer kontroll över hela situationen i hela världen, visst kommer det säkert att drabba många fler men jag hoppas att så många som möjligt hinner få vård och slipper att dör och speciellt oroar jag mig och önskar för min egen familj, mina, barn, min man, våra nära och kära att de håller sig friska och inte behöver lämna oss ❤️

 

Nog om coronan nu, i alla fall för en stund, till något possitivt, vi har äntligen fått vår diskmaskin lagad!!! I tisdags var det en kille här och bytte delar i maskinen och efter en hel månad med handdiskning kan vi nu återigen får känna lyxen av att ha en fantastisk diskmaskin! Ibland glömmer man verkligen bort hur mycket vi tar för givet...

De har även varit och hämtat vår tvättmaskin som vi "bråkat" om sen i oktober, den låter illa och vibrerar väldigt när den centrifugerar och nu är det alltså hämtad, skrotad och vi får hämta ut en ny! Vi har dock inte behövt handtvätta tack och lov då vi fortfarande har var den som vi köpte som extra när låset på luckan gick sönder och vi väntade på reparatören...

 

Idag är det alltså torsdag, solen skiner stundvis och det blåser svinkallt, men snön smälter bra i alla fall!

Idag fyller Patrik 50 år och vi är bjudna på middag hos honom och Susanne (Svärföräldrarna) dagen till ära. Jonna har gjort ett fint grattiskort till honom där vi alla fått skriva våra namn där vi tackar honom för att just han är vår extrafarfar, extrapappa och extrasvärfar, så fint tycker jag! Och för att ingen ska missuppfatta detta så betyder inte det att den biologiska farfar, pappa och svärfar betyder mindre för det utan vi är bara glada över att få ha den äran att ha dubbel uppsättning.

Sen tillbaka lite till det här med Corona, vi är inte helt inlåste och vi umgås med några få, Susanne, Patrik, Tony, Emilia och Isak samt att Casper träffar Emilias familj om än med försiktighet men vi ränner inte direkt runt.

Jag avstår från att åka och träffa båda mina föräldrar då de tillhör riskgrupper, min syster och andra som man kanske i vanliga fall hade hälsat på, gett en kram osv... det är en konstig situation det här som sagt.

 

Vi har varit inne idag, hunnit med både frukost och lunch då vi klev upp tidigt. Vi har bytt ut benen på soffan så att den nu är högre, vill kunna städa under den och enkelt kunna ta fram saker som hamnar under den. Vi kröp sen upp i soffan alla utom Casper och såg på en film, "Jumanju the next level", himla rolig film faktiskt!

Noah sover och jag sitter här och skriver lite, de andra vet jag inte exakt vad de där just nu då de är i andra delen av huset men det är relativt tyst och lugnt i alla fall. Vi tar det lugnt och väntar på att det ska bli dags att ta en kort promenad till grannkvarteret och äta smörgåstårta, så lyxigt det också! Det gäller att faktiskt föröska uppskatta alla saker, både små och stora.

 

Noah har fått börja sitta i matstolen lite då och då, snart är det dags för honom att få börja smaka och äta annat än tutte. 

Innan lunch pusslades och spelade det lite.